Två veterinärmedicinska substanser kan i förlängningen bidra till att sänka koldioxidutsläpp från sjöfarten. Det handlar om att hindra påväxt av den hårdnackade havstulpanen på fartyg.

I Göteborg har välkända sederingsmedlet medetomidin och antiparasitära ivermectin spelat huvudrollerna i forskningen kring hållbar antifouling (påväxthindrande system). Jakten gäller båtbottenfärger som med mindre miljöpåverkan än dagens metoder ska hindra påväxt av bland annat den hårdnackade havstulpanen.

Göteborgs Universitetet och Chalmers har letat efter lösningar i nära samarbeten med företag. Då kom ett välkänt medel för hundsedering och bekanta avmaskningsmedel in i bilden.

Cecilia Ohlauson är Regulatory Affairs Manager på I-Tech AB, som marknadsför substansen medetomidin i färg under namnet Selektope. Hon berättar hur det började:

– En forskningsgrupp studerade effekter av olika signalsubstanser och trodde från början att medetomidin skulle leda till en ökad settling av havstulpaner.

Men effekten blev det motsatta. På de behandlade ytorna fanns det inga havstulpaner alls.

Det visade sig att medetomidinet stimulerar larvernas oktopaminreceptorer och gjorde dem hyperaktiva. Deras ”bakben” börjar sprattla med en väldig fart. Effekten sitter i ungefär en timme. Efter det kan larverna fästa sig normalt på obehandlade ytor.

– Ämnet är inte dödligt för dem och det finns inget selektionstryck som kan gynna en resistensutveckling, säger Cecilia Ohlauson.

Utläckaget av substansen till den omgivande havsmiljön är betydligt lägre än i gamla bottenfärger.

Professor Hans Elwing vid GU deltog i upptäckten av medetomidinets antifoulingeffekt. Han var också handledare när Emiliano Pinori doktorerade på en ny teknik för att förhindra havstulpanerna att fästa. Målet med studierna var att hitta en substans, med lågt eller inget utsläpp, som verkade först då organismerna fäster vid båtskrovet. En substans stod ut ur mängden på grund av att den band bra till färg men ogärna löste sig i vatten: avermectinet. Emiliano Pinoris uppdrag blev att testa derivatet ivermectin.

– Först när havstulpanlarven fäster på båtskrovet och skär ned i färglagret, kommer dess mjukdelar i kontakt med den verksamma substansen, berättar Emiliano Pinori.

Havstulpanen förlamas, dör och lossnar från skrovet inom två till tre dagar, innan den hunnit bilda det cementhårda lim som alla som någon gång skrapat en båt har svettats över.

Många undrar över resistensproblematiken och Emiliano Pinori menar att den mycket låga emission som man räknat med till de marina miljöerna, 4 nanogram per kvadratcentimeter och dag, inte är jämförbar med de 3000 ton abamectin som årligen produceras för användning inom jordbruk.

Havstulpanen påverkas inte heller i det frisimmande stadiet utan först när den fäst sig.

Text Sara Ejvegård Foto Mats Hulander

Detta är en förkortad version av en text som kommer att publiceras i nästa nummer av VeterinärMagazinet, som utkommer 30 maj 2016.