Hönor som får tillskott med östrogen värper ägg med starkare skal. Dock förbättras inte fåglarnas benstyrka. Det visar husdjursagronomen Anna Wistedt i sitt doktorsarbete vid SLU. Hon har också funnit oväntade fysiologiska skillnader mellan hybriderna vad gäller skalbildningen.

En värphöna producerar ägg under cirka ett och ett halvt år och producerar efter en tid ägg med sämre skalkvalitet. Hönan drabbas också av skörare skelett. I kommersiell äggproduktion anländer hönorna till stallet då de har blivit könsmogna vid 16 veckors ålder och stannar fram till 70-75 veckors ålder, vilket motsvarar en värpperiod. Under ett år lägger en höna cirka 320 ägg, vilket motsvarar runt 20 kilo ägg per år.

Till varje ägg behövs det 2-2,5 gram kalcium som hönan absorberar från fodret. När hönan åldras försämras äggskalets kvalitet successivt parallellt med att skelettet blir skörare.
Husdjursagronom Anna Wistedt har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat faktorer av betydelse för skalkvalitet hos en brun (Lohmann Brown) och en vit (Lohmann Selected Leghorn) värphönshybrid. Hon undersökte även om växtöstrogenet daidzein (finns naturligt i vissa fodermedel), eller om en låg, kontinuerlig dos av östrogen i slutet av värpperioden kan påverka skalkvaliteten.

– Östrogen har en koppling till kalciummetabolismen, vilket är av intresse för skalbildning, säger Anna Wistedt.
Hon fann i sina studier att skalkvaliteten hade försämrats i mitten av värpperioden, alltså vid 49 veckors ålder, då äggproduktionen fortfarande är hög. Redan vid 29 veckors ålder hade lårbenets benstyrka försämrats och lägsta benstyrkan uppmättes i mitten av värpperioden.

De hönor, av båda hybriderna, som fått en låg, kontinuerlig dos av östrogen i slutet av värpperioden fick en förbättrad skalkvalitet, men benstyrkan påverkades inte. Ett tillskott av växtöstrogenet daidzein i fodret påverkade varken skalkvalitet eller benstyrka.
Anna Wistedt fann flera fysiologiska skillnader som har betydelse för skalbildningen. Även känsligheten för östrogen och daidzein skiljde sig mellan de två hybriderna.

– Dessa hybridskillnader förser oss med viktig kunskap om alternativa fysiologiska förlopp, vilket hjälper oss att förstå hur den komplexa skalbildningen går till, säger hon.

Källa: SLU

Länk till avhandlingen