Hur ser riksdagspolitiker på djursjukvårdens framtid – och vad förväntar de sig att branschen själv bidrar med? Under Almedalsveckan bjöd Agria in politiker och representanter från djursjukvården till ett samtal om kostnadskontroll, kompetensförsörjning och ansvarsfördelning. Förslagen väckte både stöd och tvekan i en redan pressad sektor.

Panelsamtalet hade representanter från riksdagsledamöter från miljö- och jordbruksutskottet samt företrädare för djursjukvården till och man talade om vägen mot en mer hållbar djursjukvård. Fokus låg på kostnadskontroll, tillgång till vård och hur ansvaret ska fördelas mellan professionen, försäkringsbolagen och politiken.

Moderator Kristin Kaspersen ledde samtalet som belyste några av branschens mest aktuella frågor: Hur bromsar vi kostnadsökningarna? Hur säkerställs tillgången på veterinärer? Och hur behåller vi ett brett djurägande i Sverige?

Agria Sveriges vd Patrik Olsson inledde med en tydlig markering:

– Vi behöver en ny modell där alla aktörer tar ansvar – inte minst politiken.

Han menade att den gamla modellen har gått sönder. När de två stora kedjorna tog plats på marknaden försvann den samlade styrningen, vilket lett till ökade kostnader, minskad tillgänglighet och ett växande glapp mellan efterfrågan och resurser.

Olsson betonade att den pågående utvecklingen riskerar att göra djurägande otillgängligt för stora grupper och att framtidens djursjukvård kräver både samverkan och politisk handlingskraft.

Pristransparens – möjlighet eller hot?

”Tydliga prislistor har minskat missförstånd och ökat tryggheten för både kunder och veterinärer.”

– Hillevi Lindström, chef, Distriktsveterinärerna

En av de mest omdebatterade frågorna var införandet av transparenta prislistor hos djursjukvårdsföretag. Politiker från flera partier vill se tydligare prissättning – både för att skapa trygghet för djurägare och öka konkurrensen mellan kliniker.

Sofia Skönnbrink (S) lyfte kraftiga prisskillnader mellan olika delar av landet:

– Samma behandling kan skilja upp till 50 000 kronor mellan Stockholm och Bollnäs. Vi behöver införa pristransparens så att djurägare kan fatta välgrundade beslut – och för att säkra en mer jämlik vård.

Marlene Lund Kopparklint (M) betonade dock komplexiteten:

– Det är svårt att sätta fasta priser på icke subventionerad vård där varje behandling kan utvecklas olika. Kliniker har också olika kostnadsstruktur beroende på teknik, öppettider och bemanning. Transparens är viktig, men den måste bygga på förståelse för vårdens villkor.

Även Mattias Eriksson Falk (SD) vill se förändring och hänvisade till partiets krav på att Konkurrensverket ska utreda frågan. Han ser enhetliga prislistor som ett första steg för att underlätta medvetna vårdval och minska oron bland djurägare.

Förståelse och tvekan

Från branschens sida uttrycktes både förståelse och tveksamhet inför politiska styrmedel.

Emma Terander, ansvarig för djursjukvård hos Gröna Arbetsgivare, välkomnade utredningen men lyfte de praktiska utmaningarna:

– En och samma diagnos kan kräva helt olika insatser beroende på orsak och utveckling. Dessutom remitteras många fall vidare, vilket ytterligare försvårar standardiserad prissättning. Vi föredrar därför en löpande dialog framför fasta prislistor.

Hillevi Lindström, chef för Distriktsveterinärerna, berättade att man redan valt att publicera priser även för akutvård:

– Det har lett till färre missförstånd, tydligare förväntningar och ökad trygghet – både för våra kunder och för våra veterinärer. Vi uppmuntrar fler att våga prata om pris, och att använda prissättning som ett verktyg för bättre kommunikation.

Tillgång, samarbete och kompetensförsörjning

Utöver kostnadsfrågan lyftes även behovet av stärkt veterinärberedskap – tillgång till vård dygnet runt över hela landet – samt förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan privata aktörer och offentliga organisationer som Distriktsveterinärerna.

Bristen på veterinärer och djursjukskötare diskuterades också, liksom behovet av fler utbildningsplatser och bättre villkor för att behålla kompetens i yrket.