Hjärtfrekvensvariabiliteten hos hundar och deras ägare samvarierar när de befinner sig tillsammans i vila. Under lek och annan interaktion syns också samband i deras aktivitetsnivåer. Det visar en finsk studie av samspelet mellan hund och människa.

Forskarna undersökte hjärtfrekvensvariabilitet, HRV, och fysisk aktivitet samtidigt hos hundar och deras ägare. I den slutliga analysen ingick 29 hund–ägarpar.

Studien genomfördes med hundar från samarbetsinriktade rasgrupper, bland annat vallhundar och retrievers. Hundarna och ägarna följdes både under fria viloperioder och under olika former av positiv interaktion, som klappning, träning, nosarbete och lek.

Samvariation under vila

När hund och ägare befann sig i fria vilosituationer såg forskarna ett samband mellan deras HRV. Under de styrda interaktionerna var det i stället deras fysiska aktivitet som samvarierade, framför allt vid klappning och lek.

HRV beskriver variationen i tid mellan hjärtslagen och påverkas av det autonoma nervsystemet. Måttet används bland annat i forskning om fysiologisk och emotionell aktivering, men påverkas också av exempelvis aktivitet och andra fysiologiska faktorer.

Forskarna undersökte även vilka faktorer som kunde förklara skillnaderna mellan individerna. Hundens genomsnittliga HRV var den enda faktor som i modellen predicerade ägarens genomsnittliga HRV.

– Den största överraskningen var att hundägarens hjärtfrekvensvariabilitet bäst förklarades av hundens hjärtfrekvensvariabilitet. Det visar att hunden faktiskt påverkar ägaren lika mycket som ägaren påverkar hunden – och att bandet är ömsesidigt, säger Miiamaaria V. Kujala vid Jyväskylä universitet.

Flera faktorer påverkade hundens HRV

För hundarnas HRV såg forskarna samband med flera faktorer. Bland annat hade hundens storlek, hur länge hunden hade bott hos ägaren, ägarens temperament och egenskaper i relationen mellan hund och ägare betydelse i den statistiska modellen.

Forskarna beskriver resultaten som fysiologisk och beteendemässig sammodulering mellan hund och ägare och jämför den med samband som tidigare observerats i mänskliga anknytningsrelationer.

– Vi ser tydligt att det fysiologiska och beteendemässiga bandet mellan hundar och deras ägare kan likna den emotionella kopplingen som finns i mänskliga anknytningsrelationer, säger Miiamaaria V. Kujala.

Studien omfattade ett begränsat antal hundar och hundarna tillhörde samarbetsinriktade rasgrupper. Resultaten visar därför samband i den undersökta gruppen och kan inte utan vidare generaliseras till alla hundar och hundägare.

Studien har genomförts av forskare vid bland annat Jyväskylä universitet och Helsingfors universitet och publicerades i Scientific Reports. Forskningen har delvis finansierats av Agria SKK forskningsfond.

Läs studien i sin helhet