Den 1 november ändrades djurskyddsförordningen för att ge större flexibilitet kring veterinärers medverkan vid djurtävlingar. Men enligt Jordbruksverket påverkas inga tävlingsformer direkt. Förändringen kan däremot få betydelse när myndighetens föreskrifter ses över. Sporthästveterinären Rasmus Westgren välkomnar en riskbaserad anpassning, förutsatt att hästvälfärden värnas.

Regeringen har beslutat om ändringar i djurskyddsförordningen som trädde i kraft den 1 november 2026. Syftet är att skapa ett mer flexibelt regelverk för veterinärers medverkan vid offentliga tävlingar med djur.

Men förändringen innebär inte att kraven på veterinär närvaro vid olika tävlingsformer ändras automatiskt.

– Det är egentligen inte några nya regler för veterinär medverkan vid tävlingar. Förordningsändringen kan däremot påverka utformningen av Jordbruksverkets föreskrifter om träning och tävling med djur och då framför allt riskklassningen av tävlingar, uppger David Slottner vid Jordbruksverkets djurvälfärdsenhet och Karolina Wall vid myndighetens fält- och artskyddsenhet i ett gemensamt svar till VeterinärMagazinet.

Fanns redan olika krav på närvaro

Jordbruksverkets föreskrifter om träning och tävling med djur, L 17, innehåller redan en riskklassificering av olika tävlingsformer. Kraven på tävlingsveterinärernas närvaro varierar utifrån risknivån.

Vid tävlingar med låg risk finns inte alltid krav på tävlingsveterinär. Vid tävlingar med medelhög risk behöver veterinären inte nödvändigtvis närvara under hela arrangemanget.

Enligt Jordbruksverket innebär förordningsändringen ingen omedelbar förändring av dessa förhållanden. Först vid en kommande översyn av föreskrifterna kan de nya bestämmelserna få praktisk betydelse.

Myndigheten betonar också att det yttersta djurskyddsansvaret inte ligger på tävlingsveterinären.

Det är djurhållaren som ansvarar för djurets välfärd och för att djuret får vård om det skadas, även på tävlingsplatsen.

Tävlingsveterinärens uppgifter omfattar bland annat att besiktiga tävlingsområdet och de deltagande djuren före tävlingen, vid behov meddela startförbud och ge akuthjälp till skadade djur.

Välkomnar flexibilitet – med tydliga krav

Sporthästveterinären och landslagsveterinären Rasmus Westgren ser positivt på ett mer flexibelt regelverk för veterinärers närvaro vid hästtävlingar, men betonar vikten av riskbedömning och fungerande beredskap för skadade hästar. Bild: Privat

Rasmus Westgren, sporthästveterinär vid Westgrens Sporthästklinik och landslagsveterinär inom Svenska Ridsportförbundet, ser positivt på möjligheten till ett mer flexibelt regelverk.

– Jag tycker i grunden att det är positivt med ett mer flexibelt regelverk. Det måste finnas en rimlig avvägning mellan god veterinär närvaro och de kostnader som det innebär för arrangörerna.

Han framhåller att alltför höga kostnader kan få konsekvenser för tävlingsverksamheten.

– Om kostnaderna för att arrangera tävlingar skenar finns en risk att färre tävlingar arrangeras och att färre ekipage kommer ut och tävlar. Det gynnar varken sporten eller hästvälfärden om mer aktivitet i stället flyttar till träningsbanor och andra miljöer där den organiserade kontrollen och tillsynen är mindre.

Westgren menar att välorganiserade tävlingar också kan fylla en förebyggande funktion, genom att veterinärer, domare och annan kunnig personal bidrar till att upptäcka problem och öka kunskapen om hästarnas hälsa.

Riskerna måste styra

Enligt Westgren bör omfattningen av veterinärernas närvaro anpassas efter tävlingarnas risknivå och förutsättningar.

– Vid högre risk ska det finnas tillräcklig veterinär närvaro och en tydlig beredskap att agera. Vid lägre risk bör det kunna finnas större möjligheter att anpassa närvaron.

Han betonar också vikten av fungerande rutiner för att ta hand om skadade hästar och att veterinärernas befogenheter att ingripa vid misstanke om skada eller lidande respekteras.

Westgren har inte själv arbetat som förordnad tävlingsveterinär för Jordbruksverket, men har erfarenhet av tävlingsverksamhet som sportveterinär, landslagsveterinär, hästägare och tidigare ryttare.

– Målet måste vara en hållbar tävlingssport där vi kan kombinera sportsliga ambitioner med hästens långsiktiga hälsa och välfärd, säger han.

Tydligare stöd för besiktning efter tävling

En annan del av förordningsändringen gäller tävlingsveterinärernas möjlighet att besiktiga djur efter genomförda tävlingsmoment.

Jordbruksverket förklarar att förändringen ska ge ett tydligare rättsligt stöd för veterinären att undersöka ett djur om det finns anledning att misstänka skada eller lidande.

Det innebär däremot inte att alla deltagande djur ska besiktigas efter tävlingen.

Vilka ytterligare förändringar som kan bli aktuella beror på Jordbruksverkets framtida översyn av föreskrifterna.

Vad innebär förändringen?

Ikraftträdande: 1 november 2026.

Det som ändrats: Djurskyddsförordningen ger större utrymme för att reglera omfattningen av tävlingsveterinärers närvaro. Veterinärer får också tydligare rättsligt stöd för besiktning efter tävlingsmoment vid misstanke om skada eller lidande.

Det som inte ändras direkt: Inga tävlingsformer får automatiskt ändrade krav på veterinär närvaro.

Nuvarande regler: Jordbruksverkets föreskrifter L 17 innehåller redan riskklassificering av tävlingsformer och olika krav på veterinär närvaro.

Djurskyddsansvar: Djurhållaren ansvarar för djurets välfärd och för att djuret får vård vid skada. Tävlingsveterinären har särskilda uppgifter enligt regelverket.

Nästa steg: Förordningsändringen kan påverka Jordbruksverkets föreskrifter vid en kommande översyn.