Mat och biologiskt avfall som slakterirester och gödsel kan innehålla virus som smittar till både människa och djur, och mellan dem. Med rätt behandling kan riskerna för smittspridning minskas. Därefter kan avfallet användas till gödsel på åkermark.

Spill och rester efter livsmedelsproduktionen är betydande i Sverige. Avfallet innehåller värdefulla näringsämnen som kan användas som gödningsmedel. Men det finns också risker, eftersom smittämnen kan följa med i produktionen av sådan gödsel.

Det som växer på våra åkrar hamnar så småningom i våra livsmedelsproducerande djurs foder. Även vilda djur kan smittas. Smittämnen som virus kan följa med hela livsmedelskedjan från jord och foderväxter, via köttdjur, slakt, paketering och distribution ända fram till tallriken.

I en avhandling av doktorand Eva Emmoth vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), visar hon hur olika behandlingsmetoder kan användas för att minska dessa risker.

Metoderna bör anpassas efter vilka produkter som ska behandlas och vilka virus som kan tänkas ingå. Det handlar om metoder som värme, högt tryck och intensiva ljuspulser, eller att använda kemikalier som ammoniak eller organiska syror, som till exempel mjölksyra, säger Eva Emmoth.

– Mina resultat redovisar metoder för att säkra att ammoniak- och värmebehandling minskar förekomsten av smittämnen i biologiskt avfall i enlighet med EU-krav. När det gäller till exempel ett utbrott av fågelinfluensa så visar jag att ammoniakbehandling eller kompostering, under en given tid, ger en tillräcklig minskning av virus i fågelavfall. En del av avhandlingen berör livsmedel från gris. Jag visar här hur nivå och tid för högtrycksbehandling minskar risken för olika typer av smittsamma virus.

Med resultaten av Eva Emmoths avhandling kan industrin hitta effektivare metoder för säkrare matprodukter och användning av biologiskt avfall som grund för gödsel.

Källa: SVA
Foto: Mikael Propst