I samband med starten av älgjakten uppmanade SVA landets jägare att rapportera in fall av hudsår hos älg. Gensvaret har varit stort och antalet fall av hudsår större än förväntat. Det finns tre gemensamma nämnare: fynden har gjorts i de södra delarna av landet, det är i princip alltid tjurar som drabbas och tjurarna har oftast stora horn. SVA kan i dagsläget inte uttala sig om grundorsaken bakom dessa hudsår.

Under oktober månad har ett hundratal rapporter inkommit från Götaland och Svealand, men inga fall har rapporterats från Norrland. SVA har fått prover från nästan 40 fall av hudsår. I vissa fall har även hela älgkroppar skickats in för undersökning. Hudproverna har gett relativt likartade fynd i form av måttlig till kraftig varig hudinflammation och riklig växt av bakterier, framförallt stafylokocker och varbildande trueperella-bakterier. I flera fall förekommer även älgens skabbdjur, Chorioptes, liksom fluglarvsangrepp. Hudbitarna och älgkropparna som skickats in har även haft rikliga mängder hjortlusflugor.

Många jägare är oroliga för köttets tjänlighet hos älgar med hudsår. Det finns i dagsläget inga tecken som tyder på att det skulle röra sig om en sjukdom som smittar till människa eller husdjur. Älgar som är hårt angripna är dock inte sällan i dålig kondition och är av den anledningen inte tjänliga som människoföda.

En del rapporter till SVA visar att tjurar med hudsår tappat hornen i samband med att de fällts, eller vid den påföljande hanteringen av kroppen. Det är möjligt att den pågående infektionen gjort att hornen fälls tidigare, men hornen kan fällas av annan anledning. En insamling av rapporter om tidig hornfällning hos älg görs parallellt med hudsårsundersökningen på SVA, och resultaten ska redovisas under 2016.

Det är inte helt klarlagt om hudsåren kan läka över tid. SVA har fått enstaka rapporter om att så är fallet, men det är sannolikt beroende på en rad olika faktorer såsom djurens kondition, sårens utbredning och djup, samt om djuret även drabbas av en allmäninfektion till följd av såren. Därför kan man inte uttala sig i generella ordalag huruvida dessa djur kan tillfriskna om de får leva. Döda tjurar med kraftiga och utbredda hudsår har också hittats, där hudsåren kan misstänkas vara orsaken till att de avlidit.

SVA kan i dagsläget inte uttala sig om grundorsaken till att hudsåren uppkommer. Hudförändringarna tyder på att tjurarna får en kraftig och kronisk klåda. Med hornen kliar de sig så att hudens skyddande barriär skadas. Ytliga hudskador blir sedan infekterade, vanligen av normalt förekommande hudbakterier. Dessa bakterier hålls normalt sett i schack av en frisk hud, men får möjlighet att växa till i en skadad hud. SVA har inte påvisat någon annan specifik smitta som orsak till hudsåren. Hudsåren är alltså inget som smittar mellan älgar.

En teori som lyfts fram är den förmodat ökande förekomsten av hjortlusflugor i Götaland och Svealand. Lusflugornas svärmningsperiod sammanfaller med älgens parningssäsong. Under parningssäsongen är det de vuxna och större älgtjurarna som är mest aktiva, och gör av med relativt sett mest energi. De tappar vikt och kan tänkas vara mer mottagliga för infektioner.

Det finns ett antal andra hypoteser till varför ett stort antal älgar med hudsår uppträtt under senare år. SVA arbetar i dagsläget vidare med att följa upp olika hypoteser.

Källa: SVA