Digital bildteknik har revolutionerat möjligheterna till mobil röntgen. Nu kan veterinärer ta bra bilder redan ute i fält. Sen gäller det att läsa dem rätt. Ida Sjöberg på Strömsholm (bilden) och Maria Mannfalk på Falsterbonäsets Veterinärklinik i Skåne berättar om hur de jobbar.

Redan på 90-talet var det standard i Storbritannien att använda mobil röntgen. Framför allt på större kliniker med inriktning mot galopphästar. Bakgrunden var misstankar om att stressfrakturer och fissurer var vanligare hos en del tränare än hos andra. Hästägarna ville ha diagnosen bekräftad eller förkastad i det egna stallet. Nu är mobil röntgen allt vanligare både i Sverige och på kontinenten.

Maria Mannfalk driver egna Falsterbonäsets Veterinärklinik i Skåne. Hon har specialistexamen på häst och har även drivit klinik i Danmark.

– När den digitala tekniken kom blev mobil röntgen praktiskt hanterbar. Tidigare var det inte ekonomiskt försvarbart. Man kunde bara ha med sig fyra-sex kassetter i taget och måste åka hem och framkalla emellan. Blev någon bild inte bra var man tvungen att åka tillbaka till hästen och ta om, det var helt galet, säger hon.

Från djurskyddssynpunkt tycker hon det är fantastiskt att kunna ha med röntgen ute hos hästen i stallet, särskilt vid akutfall. Hon använder den också till hältutredningar på större ridskolor och anläggningar, och till besiktning när hästägaren tycker det är bra för hästen att vara i sin egen miljö.

Vid misstänkta frakturer är tillgången till mobil röntgen en klar fördel, konstaterar också Ida Sjöberg. Även hon har specialistexamen på häst och hon tillhör den ambulatoriska verksamheten på specialisthästsjukhuset Strömsholm.

– Vi hade en häst som vid röntgen hemma i sitt stall visade sig ha en fissur i kotbenet. Den blev riktigt stabiliserad, togs in, opererades och blev helt återställd, säger Ida Sjöberg.

Det är ganska vanligt att hon röntgar misstänkta hovbensfrakturer i fält. En klar fördel jämfört med de många frakturpatienter som kommer in till sjukhuset utan optimala förberedelser hemma. Inte sällan har då frakturen blivit obehandlingsbar under transporten.

Men användningen är så mycket bredare än bara misstänkta frakturer. Ida Sjöberg använder mobilröntgen exempelvis för att undersöka sårområden som inte läker som förväntat, eller en häst som efter behandling på klinik fortfarande är mer halt än den borde vara.

En patientgrupp utgörs också av hästar som är svårlastade och därför krångliga att få in till kliniken. Däremot säger Strömsholm nej till att utföra besiktningsröntgen i fält.

Skulle Ida Sjöberg skaffa mobil röntgen om hon hade egen verksamhet?

– Det skulle jag! Om man som egenföretagare gör en hel del hältutredningar, då kommer man en bra bit på vägen genom att ha röntgen med sig, säger Ida Sjöberg.

Viktigt att tänka på att är att man måste kunna läsa och tolka bilderna också. Det lär man sig inte över en dag.

– Om jag inte hade den erfarenheten skulle jag lära mig det först, säger Ida Sjöberg.

Man behöver också träna på att ta bra bilder i fält, påpekar hon. När hon är ute med den ambulatoriska kliniken har hon ingen sköterska med, utan arbetar ensam.

Den digitala tekniken förenklar när det gäller att få granskningshjälp. Eftersom Ida Sjöberg jobbar på Strömsholm finns hjälpen på nära håll, från kollegorna. Men det förutsätter att bilderna är korrekt tagna. En felaktig vinkel i projektionen eller fel upplösning kan göra stor skillnad för bilden.

– Har du ”bränt” en bit går den inte att återskapa, konstaterar hon.

Text Cecilia Lönnell foto Niclas Persson