Veterinärens hårda jobb för orangutangen

Det var en tung dag när orangutanghonan Utara dog i Furuviksparken i veckan. Inte minst för veterinären Irene Ahl (bilden), som lagt ned mycket tid och arbete på att behandla henne.

Utara ådrog sig ett sår i benet och trots intensiv behandling under två veckor överlevde hon inte.

– Vi vet inte hur såret uppkom. För att behandla henne var jag tvungen att söva henne flera gånger under ett par veckors tid, och då kunde jag med hjälp av ultraljud konstatera att hon bar på ett foster, vilket vi misstänkt men inte kunnat bekräfta innan, berättar djurparksveterinären Irene Ahl.

Eftersom Utaras sår krävde flera sövningar och behandlingar med kirurgiska ingrepp och flera olika läkemedel, kunde Irene Ahl följa dräktigheten och se att fostret växte och mådde bra.

– Jag sövde henne genom att skjuta bedövningspilar. Man kan lära djurparksdjur att frivilligt ta emot injektioner, men det kan ta flera år av träning och Utara hade inte lärt sig det ännu, berättar Irene Ahl.

Desto sorgligare var det att Utara ändå dog trots stora insatser från Irene Ahl själv och erfarna djurskötare.

Hon arbetar bara en dag i veckan på djurparken, men kom dit betydligt oftare så länge Utara var skadad.

– Jag driver även en privatpraktik och tvingades boka om mina patienter där. Djurägarna visade stor förståelse, men nu måste jag jobba ikapp. Även djurskötarna jobbade mycket mer än sina ordinarie tider, säger Irene Ahl.

Nu har Utara transporterats till SVA för obduktion. Dödsorsaken är inte formellt fastställd. Eventuellt kommer Irene Ahl att göra en fallbeskrivning i SVF:s förbundstidning Svensk Veterinärtidning vid ett senare tillfälle.

Text Ingrid Kindahl Foto privat