Även fiskar behöver djurskydd
Fiskar verkar kunna ha känslor och uppleva välbefinnande, rädsla, ångest och smärta. De förtjänar att behandlas på samma sätt som hästar, kor, grisar, hundar och katter. Det skriver fyra forskare i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Fiskar är produktionsdjur, och ett ökat skydd för deras hälsa och djurvälfärd skulle ha många fördelar, inte bara för fiskarna själva utan också för företag som odlar och fångar fisk. Friska fiskar betyder livskraftiga populationer som kan fiskas på ett hållbart sätt över lång tid, skriver artikelförfattarna.
De menar att det är dags att uppgradera fisken som djur och framhåller att forskningsstudier har visat att fisk reagerar på hot och smärta. Studier har också visat att ångestdämpande och antidepressiva läkemedel kan används för att motverka vissa beteenden hos fisken, och att dessa läkemedel har likartade effekter hos människa och fisk. Inte så förvånande eftersom fiskhjärnan är uppbyggd och fungerar på samma sätt som hjärnan hos däggdjur.
”Ny forskning visar att fiskar besitter en större grad av medvetande än vad man förut har trott. De reagerar på förändringar i sin omgivning, tolkar dessa och svarar genom att förändra sina beteenden. I dag vet vi att fiskar har förmågan att skapa relationer med andra individer både inom den egna arten och med andra arter”, heter det i artikeln.
Efter att fiskar betraktats som dumma djur med dåligt utvecklade sinnen, visar forskningen nu bevis på motsatsen. Och om fiskar också kan känna smärta och lida ska vi då inte försöka förhindra detta? Frågar sig de fyra forskarna, som är:
Albin Gräns, docent i biologi med inriktning djurvälfärd hos fisk, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU
Lynne Sneddon, forskare i beteende och fysiologi, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
Marco A Vindas, forskare i beteende och neurofysiologi hos fisk, veterinärhögskolan, Norges miljö- och biovetenskapliga universitet
Svante Winberg, professor i fysiologi, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet
Källa: SvD