Högpatogen fågelinfluensa av typen H5N1 påvisades hos frilevande fasaner i Skåne 27 september och i början av september påvisades fågelinfluensa av typen H5N8, hos frilevande gräsänder i Södermanland. I båda fallen provtogs fåglar efter att ett större antal döda gräsänder respektive fasaner noterats. Fågelinfluensaviruset tros ha funnits kvar hos vilda fåglar och i miljön och det verkar inte vara en nyintroduktion från flyttfåglar.

Solljus och värme gör att fågelinfluensavirus överlever sämre och utbrott brukar minska under den varma delen av året, men i år har fågelinfluensa för första gången påvisats hos vilda fåglar sporadiskt under hela sommaren i Sverige. Fynd har också påvisats under sommaren i flera länder i Europa. Vinterhalvåret 2020–2021 var det värsta fågelinfluensaperioden hittills i Sverige, både sett till antal utbrott på tama fåglar och antal fynd på vilda fåglar. Den höga förekomsten av virus bland vilda fåglar och i miljön tros vara orsaken till att smittan har kvarstått längre än tidigare, en annan bidragande orsak kan också vara olika varianter av fågleinfluensavirus, där vissa är tåligare än andra.

Hösten innebär dels ankomst av flyttfåglar som kan bära med sig nya fågelinfluensavirus, dels kallare väder och minskat solljus vilket är gynnsamt för virusöverlevnad. Det finns därmed ökad risk för nya infektioner hos vilda och tama fåglar under hösten och vintern.

SVA följer ständigt läget internationellt och nationellt, och lägesbilden bidrar till underlag för att bedöma risken för utbrott av fågelinfluensa i olika regioner. Rapporter om sjuka eller döda vilda fåglar är av stort intresse och bidraget från allmänheten var oerhört värdefullt under vintern. Allmänheten uppmanas att fortsätta att rapportera på rapporteravilt.sva.se.

Källa: SVA
Foto: Mostphotos