Den 11 november presenterar VeterinärMagazinet Årets Veterinär 2022. Nytt för i år är att den traditionella prispengen kommer att skänkas i vinnarens namn till Veterinärer utan Gränser, VSF-Sverige, vars ordförande är Elina Åsbjer (bilden).

Ordförande i den svenska organisationen är Elina Åsbjer. Till vardags arbetar hon på Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid SLU, som har en expertfunktion inom djurvälfärd, arrangerar utbildningar och deltar i olika nationella och internationella projekt och samarbeten som rör djurens hälsa och välmående.

Johan Lindsjö är en av två vice ordförande, tillsammans med JK Larsson som en gång startade VSF Sverige. Johan är Sveriges första examinerade diplomate inom djurvälfärd, etik och lagstiftning, arbetar som forskare och adjunkt vid SLU och ansvarar för en stor del av veterinärstudenternas djurskyddsutbildning (se VeterinärMagazinet nr 5/2022).

Genom sina arbeten inom djurvälfärdsområdet, är det naturligt att Elina Åsbjer och Johan Lindsjö också är engagerade i VSF-Sverige. Det är en liten organisation sett till antalet medlemmar (något hundratal), men det hindrar inte att dess insats på olika håll i världen är värdefull.

–Vi stöttar framför allt olika projekt med pengar och utbildning. Inkomsterna utgörs av gåvor från företag och privatpersoner. Det är i stor utsträckning veterinärer och djursjukvårdsföretag som skänker pengar, men vi har också sponsoravtal med exempelvis apotek. Det kommer även gåvor från enskilda, exempelvis i samband med begravningar, säger Elina Åsbjer.

Pengarna som kommer in – cirka 300 000 kronor om året – fördelas ut till olika projekt. Projektansökningar tas emot kontinuerligt över året. Det kräver mycket arbete att välja mottagare och projekt. Ansökningarna nagelfars innan beslut om anslag fattas av styrelsen för VSF-Sverige.

Hur väljer ni ut projekten som ska få stöd?

–I första hand via kontakter eller rekommendationer. Det kan vara medlemmar som varit ute i världen och träffat på en bra organisation som de tipsar om eller organisationer vi har samarbetat med under många år och känner väl, eller som är känd av någon annan i vårt nätverk. Det är viktigt att vi har en personlig kontakt, säger Elina Åsbjer.

Johan Lindsjö fyller i att VSF-Sverige ställer krav på den sökande, kommer med förslag och revideringar när det gäller hur pengarna ska användas. Viktigt är att styrelsen och projektgruppen har egna erfarenheter av att arbeta ute i världen. Den utveckling som skett under pandemin med fler digitala möten har också underlättat arbetet.

–Vi stöttar framför allt olika projekt med pengar och utbildning. Inkomsterna utgörs av gåvor från företag och privatpersoner. Det är i stor utsträckning veterinärer och djursjukvårdsföretag som skänker pengar, men vi har också sponsoravtal med exempelvis apotek. Det kommer även gåvor från enskilda, exempelvis i samband med begravningar, säger Elina Åsbjer.

Johan och Elina berättar om några tidigare och pågående projekt – där inte alla projekt som handlar om djur, utan mer om veterinär folkhälsa. Föreningen har bland annat stöttat ett hygienprojekt i Zambia med latriner för skolbarn. Dels minskar det risken för spridning av parasiter mellan människa och gris, dels gör det att flickor kan gå till skolan även när de har mens – en positiv bieffekt. Andra projekt går ut på att stötta till exempel vaccinationer och kastrationer av hundar vilket minskar spridningen av bland annat rabies.

–Vi bidrar också med utbildning och kunskap, men det handlar inte om att vi svenskar vet bäst, tvärtom. Det är ett erfarenhetsbyte, där vi alltid blir berikade själva, säger Johan Lindsjö.

Några ansökningar får avslag. Ett sådant exempel är en organisation som fick stöd att utveckla prototyper för nya selar som skulle avlasta dragåsnor i Zambia. Men när de som arbetade med åsnorna valde att gå tillbaka till de gamla selarna som orsakade skador på åsnorna och ledde till felbelastning, drog sig VSF-Sverige ur–Som veterinärer visste vi att de gamla selarna inte fungerade för åsnorna, och då kunde vi inte stötta det, säger Elina Åsbjer.

Vilka projekt drömmer de om att kunna stötta? Elina nämner två projekt som delfinansierats, och som hon gärna skulle vilja fullfölja – så snart mer pengar kommer in. Det ena handlar om att vaccinera höns mot newcastlesjuka i Tanzania. Höns är värdefulla bland annat för småskaliga lantbrukare och för ensamstående kvinnor, eftersom de är mindre kostsamma och lätta att hålla samtidigt som de bidrar med viktigt protein. Newcastlesjuka är en allvarlig sjukdom som kan orsaka hög dödlighet hos fjäderfä och vaccinet är relativt smidigt eftersom man droppar det i ögonen på hönsen.

Det andra handlar om att få bort försäljningen av små och ofta sjuka valpar och kattungar från gatorna i Malawi.

­–Ett annat projekt som vi vill fortsätta stödja finns i Bangladesh där kvinnor utbildas i att hålla getter, och får en egen get efter genomgången kurs. Vi stöttar även utbildning inom djurhållning och djurvälfärd i Gambia.

–Det finns så många projekt och infallsvinklar. Och vi i VSF-Sverige är inte ensamma. Vi är en del av en stor internationell organisation med mycket kunskap och kompetens, säger Johan Lindsjö.

Vad kan då VSF-Sverige använda 10 000 kronor till?

Enligt Elina Åsbjer räcker summan till exempel till inköp av vaccin till cirka 1 000 hundar i Tanzania, till inköp av getter till en årskull kvinnor som genomgår en utbildning om getter i Bangladesh eller till inköp av Newcastlevaccin till 50 000 fjäderfän i Tanzania.

Bilden föreställer Elina Åsbjer.

Text Ingrid Kindahl