Ny forskning visar vad valpar behöver

Ny forskning visar vad valpar behöver

Det händer mycket inom pediatrikforskningen. Med tanke på den höga perinataldödligheten hos valpar och kattungar, finns det mycket att vinna. Och som veterinär kan man göra mer än man tror, säger Karin Eliasson, själv veterinär på Royal Canin.

Många veterinärer och uppfödare har en känsla av att dödligheten hos valpar och kattungar före, under och efter förlossningen är oacceptabelt hög. Sammanställningar av studier från hela världen bekräftar det. Omkring 20 procent, och upp till 30 procent av ungarna i vissa raser, går förlorade. Varför accepterar uppfödarna det?

–Det är nog inte så att de accepterar, utan snarare att de vill känna sig trygga i att leverera en stark, frisk valp eller kattunge – en överlevare från första start. Å andra sidan vet vi att många uppfödare gör allt för att vissa små ska överleva. De stödmatar och ser till att de är varma genom att t.ex bära dem i behån mot sin egen kropp. Vi tror att man kan komma ännu längre genom att sprida kunskap, säger Karin Eliasson.

Det är kanske naturligt att foderproducenterna intresserar sig mycket för pediatrikforskningen, eftersom rätt foder under dräktigheten och det första levnadsåret samt mjölkersättning under diperioden, är centralt för att minska dödligheten bland valpar och kattungar. Royal Canin har ett samarbete med det franska forskningscentret Neocare (neocare.pro), som i sin tur är kopplat till veterinärhögskolan i Toulouse.

– Här finns massor av gratis information och vetenskapliga studier att hämta, tipsar Karin Eliasson.

Ett litet aber är att det mesta är skrivet på franska, men med hjälp av chatGPT eller Google translate och vissa teoretiska förkunskaper bör det gå att ta till sig informationen.

Och mer kunskap behövs. Det finns många missuppfattningar om djurens behov. Inte bara bland uppfödare utan också bland veterinärer.

– Under min utbildning fick jag lära mig om obstetrik med fokus på dräktighet och förlossning, men inte mycket om vården av neonatalpatienter. Hur kontrollerar man hydreringsstatus och sondmatar? Vad är normal färg på slemhinnorna hos en nyfödd? Det är nog fler än jag som känner igen denna brist på kunskap men också en önskan om att lära mer både hos veterinärer och uppfödare, säger Karin Eliasson, själv utbildad i Norge.

Precis som Helene Alm och Annika Nygren säger i artikeln i VeterinärMagazinet nr 4/23, går det ofta snabbt utför för kattungar och valpar som har låg födelsevikt eller börjar tappa i vikt. Då gäller det att handla snabbt och ge tik- eller kattmjölksersättning.

– Som veterinär bör man rekommendera djurägarna att ha ersättningen hemma. Instruera dem också att de ungar som får ersättning måste tempas innan matning. Är kroppstemperaturen under 35 grader fungerar inte matsmältningen och då riskerar man att mata ihjäl dem. Börja i så fall med att värma upp dem långsamt, till exempel kan djurägaren värma dem mot sin egen kropp, säger Karin Eliasson.

En sak som forskningen vid Neocare har visat är de starka sambanden mellan låg födelsevikt och hög perinatal dödlighet1, men också låg födelsevikt och övervikt i vuxen ålder2. Att den första tiden i livet, helt från befruktningen, är viktig för att ge de bästa förutsättningarna för hälsa i i vuxen ålder har länge varit känt på humansidan. Forskning tyder nu på att det även gäller hund och katt3.

– Forskarna har jämfört olika raser och kommit fram till tröskelvikter4. Nu erbjuder vi uppfödare att använda vår tjänst där man kan lägga in valpars ras och födelsevikt och få fram en riskbedömning. Samma tjänst kommer snart för katt, säger Karin Eliasson.

Det finns också olika tillväxtkurvor precis som det finns för barn, så att man under valp- och kattungetiden kan upptäcka avvikelser. Dessa är fria att ladda ner från Waltham5

Bland de missuppfattningar som finns nämner Karin Eliasson att tikar skulle behöva mer energi tidigt i dräktigheten. Så är det inte.

– Till skillnad från katt behöver tiken inte mer energi förrän ca dag 42. Vet man inte det ökar risken för övervikt vilket i sin tur kan leda till dystoki. Samtidigt vet man att exempelvis tillskott av folsyra kan minska risken för gomspalt hos valpar6. Så det gäller att ge tiken tillräckligt av rätt näringsämnen men begränsat med energi, säger hon.

Det är viktigt att hålla valpen och kattungen på tillväxtfoder ända fram till vuxen ålder, vilket är 12 månader för katt och varierande för hund beroende på ras. En chihuahua blir vuxen på åtta månader och en grand danois på 24 månader.

– Går man över för tidigt till vuxenfoder, blir det inte rätt anpassat näringsmässigt. Det här vet inte alla djurägare. Det är heller inte självklart att de kan läsa fodertabeller korrekt. Som veterinär kanske man inte ser djuret mellan andra vaccinationen och ettårskontrollen, och då kan övervikten redan vara ett faktum som kan vara svår att justera.

Bland vissa uppfödare finns en missuppfattning om att man ska ge kalciumtillskott till valpar även om man ger ett helfoder, vilket är fel.

– En hundvalps tarmar kan inte reglera upptaget av kalcium lika bra som en vuxen hunds tarmsystem. I stället absorberas en del av överskottet, vilket kan ge negativ effekt på skelettet. Balansen mellan kalcium och fosfor är viktig, särskilt för stora hundraser, säger Karin Eliasson.

Ett generellt tips är att hålla koll på kunderna när de shoppar själva i klinikens butik. Många behöver rådgivning vad gäller kosttillskott, övergång från tillväxtfoder till vuxenfoder, dräktiga honors och tikars energibehov och korrekt mjölkersättning. För som Helene Alm påpekar: Getmjölk duger inte.

1 Differential impact of birth weight and early growth on neonatal mortality in puppies. H Mila, A Grellet, A Feugier, S Chastant-Maillard https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26440
2 https://doi.org/10.3390/vetsci10030208

3 https://doi.org/10.3389/fvets.2022.944821
4 https://doi.org/10.1016/j.prevetmed.2019.104746

5 https://www.waltham.com/resources/puppy-growth-charts 6 DOI: 10.1080/00480169.1997.36041

Text Ingrid Kindahl Bilden föreställer veterinären Karin Eliasson. Foto Royal Canin

Hela denna artikel finns i senaste numret av VeterinärMagazinet 4/23, som når prenumeranterna i dagarna. Där fick tyvärr referenserna inte plats, varför de publiceras här.