Fler utbildade veterinärer och djursjukskötare. Det är enda som kan lindra den stora kompetensbrist som råder inom djursjukvården. Det var samtliga eniga om och flera idéer luftades när frågan debatterades i Visby under Almedalsveckan.

Det var Agria som arrangerade paneldebatten, som samlade representanter från de flesta delar av djursjukvårdsbranschen. Utgångspunkten för debatten, som leddes av Kristin Kaspersen, var den utredning som lämnades till regeringen i höstas.

Utredningen fick en del ros, men mest ris. ”Omusikalisk” hördes till exempel från SKK:s vd Kees de Jong, eftersom den allt för lite diskuterar statens ansvar. Det är stötande att betrakta djur som kylskåp och uppmana ägare att köpa nya, i stället för att satsa det som behövs för att hålla kliniker öppna dygnet runt, sade han.

En annan stark kritiker var Karolina Lagerlund, vd Hästnäringens nationella stiftelse, som påpekade att landets 360 000 hästar helt har förbisetts i utredningen. Hon såg det som förödande att begränsa tillgången till kliniskt verksamma veterinärer nattetid.

Agrias vd Agnes Fabricius ansåg att utredningen håller en för låg ambitionsnivå, och liksom andra ansåg hon att förslaget att stänga ner Distriktsveterinärerna nattetid är dåligt, och att förslaget om upptrappning av utbildningen tar för lång tid. Förslaget innebär enligt henne att djurskyddet backar flera steg, och att djurägare inte ges en chans att ta det ansvar för djuren som de har enligt lag.

Chefen för Distriktsveterinärerna, Hillevi Lindström, såg det som problematiskt att utredningen hellre vill lägga ner service i stället för att skjuta till mer resurser. Hon menade att beredskapen är en viktig samhällsnytta som måste uppvärderas. Hon påpekade också att det finns många veterinärer i den privata delen av branschen, men där ställs inga krav på beredskap. ”Kan man titta på det? Det är en stor resurs som inte används,” sade hon.

Utbildningen vid SLU representerades av vicedekanen Johanna Penell, som påpekade att antalet studenter ökar redan i höst. SLU ställer sig positivt till att utbilda fler, enligt henne, men det är slutligen upp till politikerna att ge SLU uppdrag att göra det. Ett stort problem för närvarande är att det saknas lärare, det saknas lokaler, och det är svårt att söka pengar för forskning på hund och katt. Sammantaget utgör detta hinder för att utveckla utbildningen. Hon var inte främmande för att utbildningen ska kunna ligga på fler campus än i Uppsala.

Arbetsmiljöfrågorna (som inte fanns med i direktivet) togs upp av Markus Abrahmsén, styrelseledamot i SVF. Dålig arbetsmiljö är enligt honom en viktig orsak till att så många veterinärer vantrivs på jobbet och arbetar deltid. Han presenterade vad han kallade för förfärande resultat från en medlemsenkät som SVF genomfört:

• 25 procent funderar på att lämna yrket på grund av hög arbetsbelastning.
• Bara 40 procent håller med om att de arbetar i en fullgod arbetsmiljö.
• 80 procent tänker på sitt arbete på sin fritid, vilket är en stor stressfaktor.
• 12 procent hinner med sin fortbildning på arbetstid.
• Fler än 60 procent jobbar över mer än tv timmar per vecka, ofta gratis.
• 40 procent väntas vara tillgängliga på sin semester.

Man måste få tid göra sitt jobb, sade han. Förtvivlade djurägare åker hem till veterinärer med sjuka djur när kliniken håller är stängt gör livet svårt för veterinärer. Dessutom uppger 10 procent att de är utsatta för hot och våld på arbetsplatsen.

Liksom flera andra debattörer uppmanade Markus Abrahmsén djurhållare att försöka hålla en god ton mot veterinärer och visa hänsyn till att deras arbetsbelastning är hög. Sveraks representant, förbundsekonomen Hans Boskär, föreslog bättre utbildning av kattägare, som han anser i dag har för dålig kunskap, vilket ökar pressen på djursjukvården.

En idé var att göra som i Danmark och förlägga en del av studenternas praktik till den privata sidan, något som Gröna arbetsgivares vd Lena-Liisa i princip ställde sig positiv till, även om hon såg problem – beredskap finns över huvud taget inte i privata kollektivavtal. En privatanställd veterinär kan inte beordras jobba hos en annan arbetsgivare.

Detta såg Hillevi Lindström som utmaningar som borde gå att lösa.

Text: Ingrid Kindahl