Samtidigt pågår också svinpestövervakning i resten av landet. Övervakningen bygger på att jägare och allmänhet rapporterar in döda vildsvin de hittat till SVA via rapporteravilt.sva.se. I rapporten anges var vildsvinet har hittats så att det kan återfinnas för provtagning. Rapportören kontaktas av SVA och tillfrågas om hen kan ta ett prov och skicka in för analys. I så fall skickar SVA ut transportmaterial som är godkänt för transport av prov.

Enstaka fall av dött vildsvin betrakats som prover inom SVA:s ständigt pågående övervakning och alltså inte som en misstanke som skyndsamt behöver analyseras. Om det rör sig om flera döda vildsvin på samma plats blir det en annan grad av skyndsamhet och prover transporteras då med bud i stället för post.

Svaren från den kontinuerliga övervakningen utanför zonen publiceras löpande i SVA:s karta. Skulle vara prov vara positivt för svinpest utanför, kommer detta att meddelas via pressmeddelande.

– Vi får en hel del frågor om enstaka vildsvin i andra delar av landet och vi får också frågor om varför det ibland tar tid innan dessa provtas. Förklaringen är att hos enstaka vildsvin tar vi prov för att kontinuerligt övervaka läget men vi misstänker inte att de har svinpest och det skulle vara orimligt dyrt att buda in dessa prover. Det är bättre att använda budbil och de kostnader det innebär när det finns anledning att skynda på. Alla de som tar sig tid att rapportera in fynd av döda vildsvin, och andra döda arter också för den delen, gör en väldigt viktig insats för vår sjukdomsövervakning i landet.

Mer information om hur sjukdomsövervakningen för olika smittämnen på djur är utformad i Sverige finns i den årliga rapporten Surveillance of infectious diseases in animals and humans 2022, samt i rapporten Sjukdomsövervakning av vilda djur i Sverige 2022.

Källa: SVA foto SVA