Veterinärkåren saknas i arbetet mot våld i nära relationer – trots ett tydligt samband mellan våld mot djur och våld mot människor. Det menar det nationella kunskapscentret Se Sambandet, som snart ordnar en debattkväll i ämnet. 

– Veterinärer kan möta våldsutövaren och våldsoffret samtidigt på kliniken direkt efter det att djuret blivit utsatt för våld, säger forskaren och ordföranden Carin Holmberg på Se Sambandet. 

Hon menar att veterinärkåren behöver bli intresserade av frågan och inse att även människornas mående faller inom deras domän. Om människan är utsatt för våld och hot påverkar det direkt djuret. 

Enligt Carin Holmberg har veterinärer ett svårt dilemma om man behandlar ett djur som är skadat på grund av att det blivit misshandlat i sitt hem, eftersom djurförsäkringen då inte gäller.  Något som

bekräftas av försäkringsbolaget Agria: 

– Om djuret har blivit misshandlat i den egna familjen täcker inte försäkringen den veterinärvården, säger Pernilla Melander, pressansvarig på Agria. 

Carin Holmberg ser ett problem med att många kvinnojourer och privata skyddade boenden inte tar emot djur. Det kan innebära att brottsoffret då väljer att stanna hemma i stället för att rädda sig undan en förövare. 

– Det finns exempel på att kvinnor har blivit ihjälslagna på grund av att de inte kunnat lämna sitt djur med en farlig och våldsam man som hotat att slå ihjäl det om hon inte kommer hem på kvällen, säger hon. 

Man använder djuren som gisslan? 

– Ja. 

Veterinärer kan enligt Carin Holmberg vara aktiva i frågan genom att bland annat gå kurser och skaffa sig kontaktuppgifter till socialtjänsten, kvinnojourer och Nationellt Centrum för kvinnofrid.  

Enligt SLU finns det forskning som visar på sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor. 

– Vi vet att det finns en tydlig koppling. Far djuret illa innebär det att familjemedlemmar kan fara illa, säger veterinär Johan Lindsjö, diplomat inom djurvälfärd och etik på SLU. 

I sin undervisning ger han veterinärstudenter en halv dags utbildning om non-accidental injuries (NAIs) och sambandet mellan NAIs och våld i nära relationer. Han menar att veterinärer ska vara uppmärksamma bland annat på olika skademönster. 

– Det kan handla om återkommande skador, vissa blödningar och blåmärken, olika slags frakturer som kan variera i ålder, frakturer på specifika områden som revben, och cigarettbrännmärken. Det kan också vara skador på könsorganen och märken från snaror. Eller olika typer av vanvård, exempelvis svält och otillräcklig skötsel och vård, som sker i syfte att skada djuret. Djurhållarens berättelse kan också överensstämma dåligt med de kliniska fynden och ändras efter hand, säger han. 

Då ska en klocka ringa hos veterinären, poängterar Johan Lindsjö. Veterinärer har en skyldighet att anmäla misstänkta brott mot djurskyddslagen till länsstyrelsen. Det kan vara svårare att veta hur man ska hantera en misstanke om att en människa far illa. Därför är viktigt att det finns en plan på kliniken för att hantera den typen av situationer, menar han. 

Vad ska veterinären göra rent konkret om man misstänker att exempelvis en kvinna är utsatt för våld i en nära relation och har med sig ett skadat djur till kliniken? 

– Utöver att ta hand om djuret så kan du separera djurägarna om de är flera och du ställer försiktiga frågor som: känner du dig otrygg hemma? Kan det vara så att din partner gjort något mot dig eller djuret? Du kan alltid ha med djuret i diskussionen. Det är viktigt att man i sin ambition att hjälpa den utsatta inte utsätter den personen för ytterligare risker. Misstänker du att ett barn far illa kan du alltid göra en orosanmälan till socialtjänsten, säger Johan Lindsjö. 

Handlar det om vuxna kan man ha informationsmaterial i väntrummet och på andra ställen, som toaletten. Man kan uppmana personen att gå in på toaletten, för där finns det material som du kan behöva.  

Den veterinär som gör en anmälan till länsstyrelsen vid misstanke om brott mot djur, kan rådgöra med personalen där. 

– Djurskyddshandläggarna kan veta om det finns möjlighet att göra något omedelbart, exempelvis om man som veterinär inte vill låta djurägaren lämna kliniken med djuret för att det kan vara omedelbar fara för djuret, säger Alexandra Röjder, biträdande enhetschef för djurskyddet på Länsstyrelsen Västmanland. 

Hennes länsstyrelse ser en handfull ärenden om året med våld i nära relation där djur används som ett maktmedel för att utöva psykiskt våld. 

Text: Håkan Frisell  Bildtext: Carin Holmberg, forskare och ordförande på kunskapscentret Se Sambandet. Foto: Johanna Henriksson.   

En debattkväll anordnas den 5 februari av Stiftelsen Tryggare Sverige, på Pressklubben i Stockholm. Länk till inbjudan här. 

Länk till kunskaps- och utbildningscentrum Se Sambandet här.

Resurser för veterinärer: 

Länk till föreningen VOOV (Veterinär Omtanke om Våldsutsatta) här.

Så arbetar Länsstyrelsen Västmanland mot våld mot djur och våld i nära relationer. Läs här.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Länk här.

Länk till Sveriges Veterinärförbunds riktlinjer Djurskydd i kliniken Hantering av djurskyddsfall i smådjursklinisk verksamhet här .

Länk till Sveriges Veterinärförbunds riktlinjer Hantering av djurskyddsfall i Hästpraktik här.