Tama papegojor som ges valet att videochatta med varandra eller titta på förinspelade videor av andra fåglar föredrar direkta samtal, visar ny forskning.

Studien, ledd av forskare vid universitetet i Glasgow, gav surfplattor till nio papegojor och deras ägare för att se om videosamtal skulle fungera för att stimulera fåglarnas sociala liv.

Resultat tyder på att de smarta fåglarna, som ofta lider av ensamhet i fångenskap, kan skilja mellan livechattar och förinspelat innehåll – och de föredrar starkt att interagera med andra fåglar i realtid. Under de sex månaderna som studien pågick valde papegojorna att initiera samtal till andra fåglar betydligt oftare än de valde att titta på förinspelat material.

De verkade också mer engagerade i de direkta samtalen, tillbringade mycket längre tid på samtal med andra fåglar än de gjorde på att titta på videor från ett bibliotek. Resultaten kan bidra till att styra den framtida utvecklingen av ett framväxande ”djurinternet”, som använder digital teknik för att ge djur möjlighet att interagera med människor och varandra på nya sätt.

Studien har letts av Ilyena Hirskyj-Douglas från Institution för datavetenskap. Hennes tidigare forskning har visat att papegojor verkar dra nytta av möjligheten att videochatta med varandra, vilket skulle kunna bidra till att minska den mentala och fysiska påfrestning som det kan innebära att leva som sällskapsdjur. I det vilda lever de i flockar och socialiserar sig ständigt med varandra. Som tamdjur hålls de ofta ensamma, vilket kan leda till negativa beteenden som överdriven rastlöshet eller plockande på fjädrar.

–I denna studie ville vi se om vi kunde identifiera skillnader i beteende när papegojor fick bestämma över vad de kunde se på sina surfplattor. Skulle de märka när den förinspelade papegojan på skärmen inte svarade på samma sätt som en levande papegoja gjorde? Och i så fall, kan det hjälpa oss att utforma framtida system som passar deras behov? Säger hon.

För att undersöka hur papegojor skulle reagera på valet fick deras ägare surfplattor som visade stora ljusa knappar med bilder på de andra fåglarna. Sedan tränade djurägarna dem att initiera samtal via Facebook Messenger genom att ringa i en klocka när de ville interagera med skärmen.

Efter en ”mötes- och hälsnings” -session där fåglarna introducerades för varandra via videosamtal fick fåglarna fri tillgång till systemet under 12 sessioner som totalt varade 36 timmar. De kunde göra högst två samtal i varje session, med en maximal längd på tre timmar.

Vid sex av sessionerna sattes papegojorna i kontakt med en annan levande fågel i samtalet, medan de andra sex anslöt dem till förinspelad video av deras fågelkontakter. Efter varje session registrerade ägarna sina fåglars reaktioner interaktionerna.

Även om det totala engagemanget varierade från papegoja till papegoja visade studien att fåglarna verkade föredra levande samtal framför videosessioner. I genomsnitt tillbringade de 266 sekunder med andra fåglar jämfört med 166 sekunder med förinspelade videor. Totalt tillbringade fåglarna 561 minuter på levande samtal och 142 minuter på att titta på återuppspelning av videoinnehåll.

Fåglarna initierade 65 samtal av möjliga 108 i den levande fasen, men bara 40 i de förinspelade sessionerna. De nådde sin tvåsessionersgräns i 46 procent av de levande samtalen, men tog chansen till två samtal i den förinspelade delen av studien endast en fjärdedel av tiden.

Fåglarnas ägare rapporterade att de verkade mer engagerade i de levande samtalen. Ofta rörde de sig närmare skärmen för att se den andra fågeln och speglade varandras beteenden. Däremot rapporterade ägarna att deras fåglar verkade mindre intresserade av förinspelade samtal. Vissa fåglar flög snabbt bort från skärmen eller vägrade att starta samtal över huvud taget.

–Att arbeta nära ägarna för att utforma studien har gett oss ny insikt i hur dessa intelligenta fåglar reagerar på den komplexa stimulans som digitala surfplattor kan erbjuda, säger Ilyena Hirskyj-Douglas.

Upplevelsen av levande möten verkade göra skillnad för fåglarnas engagemang vid skärmarna. Deras beteende medan de interagerade med en annan levande fågel speglade ofta beteenden de skulle engagera sig i med andra papegojor i verkliga livet, vilket inte var fallet i de förinspelade sessionerna.

–Några ägare trodde att deras papegojor var kapabla att skilja mellan de olika typerna av sessioner. En berättade för oss att deras fågel tyckte om att kommunicera med en annan levande fågel men snabbt tappade intresset när det inte fanns något svar på deras samtal under förinspelade videor, säger Ilyena Hirskyj-Douglas.

Papegojornas ägare var generellt positiva till sina fåglars deltagande i studien och rapporterade att det hjälpte dem att komma närmare och bli mer engagerade i sitt djur. 55 procent bedömde att deras papegoja hade haft nytta av samtalen baserade på återuppspelning, med de flesta som rapporterade att fågeln reagerade positivt på alla samtal. 77 procent av ägarna trodde att deras fågel reagerade positivt på de levande samtalen och 70 procent på de förinspelade videorna.

–Detta var en liten studie, och vi kan inte dra några definitiva slutsatser om huruvida papegojorna var medvetna om skillnaderna mellan levande och förinspelade interaktioner. Dock är resultaten övertygande och antyder att ytterligare studier definitivt är motiverade, säger Ilyena Hirskyj-Douglas.

Hon anser att internet har stor potential att ge djur möjlighet att interagera med varandra på nya sätt, men de system som används måste utformas efter deras specifika behov och fysiska och mentala förmågor. Studier som denna kan bidra till att lägga grunden för ett verkligt djurcentrerat internet.

Länk till publikationen här

Källa: Universitetet i Glasgow