Målet för rovdjurspolitiken är att stora rovdjur ska kunna finnas i Sverige samtidigt som det ska gå att bedriva lantbruk med betande djur utan att rovdjuren gör detta orimligt svårt. Eftersom det finns en konflikt mellan målen bekostar staten vissa förebyggande åtgärder.

Det finns flera sätt att förebygga att rovdjur som björn, lo och varg angriper tamdjur. Permanenta åtgärder som stängsel och jakt är vanligast, men det finns också andra sätt som boskapsvaktande hundar, skrämmor med ljud och ljus eller skyddshalsband på tamdjur. För hundar finns till exempel skyddsvästar.

Under en stor del av 1900-talet har det gått att bedriva och utveckla jordbruket i Sverige utan att behöva göra större anpassningar till följd av stora rovdjur. Nu är situationen annorlunda. Idag behövs mer anpassningar för att både stora rovdjur och betande tamdjur ska kunna finnas i samma område.

– Vetenskapliga publikationer från de senaste 30 åren visar att det saknas kunskap om effekterna av nästan alla åtgärder. Innan politiska beslut fattas om att satsa resurser på befintliga eller nya åtgärder behöver åtgärdernas effekt undersökas med en korrekt metodik. Det är också svårt att hitta en metod som passar överallt, eftersom förutsättningarna mellan olika gårdar och delar av Sverige varierar mycket, säger samordnaren Emma Svensson på landsbygdsavdelningen.

Jordbruksverket anser också att man böra ta fram metoder som bättre kan förutsäga var i landskapet och i vilka besättningar det är sannolikt med rovdjursangrepp på tamdjur.

Källa: Jordbruksverket