Modern teknik kan förbättra det framtida avelsurvalet för mjölkkor, visar en avhandling från SLU och Wageningens universitet i Nederländerna.

Under 1990-talet och början av 2000-talet uppmärksammades det att fruktsamheten hos mjölkkor började försämras. Särskilt tydligt var det i Holsteinrasen, där aveln internationellt sett haft stort fokus på hög mjölkproduktion. Av denna anledning finns ett starkt intresse att förbättra urvalet för fruktsamhet.

I dag används semineringsdata i aveln för fruktsamhet, till exempel uppgifter om tid till brunst efter kalvning, och om antalet semineringar för dräktighet. Dessa data påverkas mycket av olika skötselfaktorer, och är därför inte lika säkra som mer fysiologiska mått på kon själv. Tidigare studier har visat att endokrina mått på fruktsamheten, alltså hormonnivåer, har högre arvbarhet än klassiska fruktsamhetsmått. Provtagning och analys har dock krävt mycket manuellt arbete, vilket har begränsat möjligheterna att använda dessa mått i stor skala.

Nu automatiseras mjölkproduktionen alltmer och det finns kommersiella skötselsystem för övervakning av kornas fruktsamhet. Dessutom finns möjligheten att göra urval direkt utifrån information i kons arvsmassa, så kallad genomisk selektion.

Amabel Tenghe har i sitt doktorsarbete undersökt två nya metoder som skulle kunna ge en mer effektiv selektion för ökad fruktsamhet. I den ena utnyttjas halten av det för fertiliteten viktiga könshormonet progesteron i mjölkprover som insamlas och analyseras automatiskt. I den andra utnyttjas information direkt från arvsmassan, särskilt helgenomsanalyser, som blivit tillgängliga de senaste åren.

Nya fruktsamhetsegenskaper baserade på automatiskt registrerade progesteronhalter i mjölk visade sig ha högre arvbarhet än klassiska fruktsamhetsegenskaper. Analyser av arvsmassan visade att 17 regioner på kromosomerna var kopplade till de endokrina egenskaperna. I två av dessa regioner fanns ett antal kandidatgener med möjliga samband till fruktsamheten. Ingen enskild gen var dock så starkt kopplad till fruktsamheten att den skulle kunna användas direkt i avelsurvalet.

Säkerheten i genomiskt skattade avelsvärden ökade betydligt om man samtidigt kombinerar endokrina mått med klassiska fruktsamhetsmått. För att det ska vara lönsamt att investera i endokrina fruktsamhetsmått bör dessa dock ingå som målegenskaper i avelsindexet. Automatiska registreringar kombinerat med genomisk selektion ger stora möjligheter att förbättra framtida avelsurval.

Länk till avhandlingen här

Foto Jenny Svennås-Gillner