Officiella veterinärer stationerade på landets slakterier har gjort 81 åtalsanmälningar sedan januari år 2019. Det uppger Livsmedelsverket. VeterinärMagazinet har funnit att av dessa lades hela 24 ner av åklagare och polis. Bara 10 har hittills lett till dom eller åtal. Många åtalsanmälningar tycks ha försvunnit i byråkratin.

– Anmälningar är inget snabbt påtryckningsmedel för att få bättre djurskydd, konstaterar Anna Lindgren, veterinärinspektör på Livsmedelsverket.

– Det är mer ett parallellspår som ska genomföras för att vi är skyldiga att anmäla misstankar om brott. För att få effekter på djurskyddet behöver man arbeta mer förebyggande.

Under perioden från och med år 2019 till och med i början av maj 2022 gjorde OV totalt 81 åtalsanmälningar som handlade om djurplågeri, brott mot djurskyddslagen och brott mot livsmedelslagen.

För inte mindre än 24 av dessa, motsvarande 30 procent, lades förundersökningarna ner av åklagare eller poliser. Det blev 10 domar eller åtal och fem strafförelägganden. I tre fall uppger åklagarkamrar att åtal inte har väckts.

I hela 17 fall uppger åklagarkamrar och polis att de nu inte ens hittar Livsmedelsverkets åtalsanmälningar. Detta trots att VeterinärMagazinet försett dem med Livsmedelsverkets diarienummer och vilket år som Livsmedelsverket uppger att de gjort anmälningarna.

– Det är ett mysterium för oss hur det kommer sig att inte 17 anmälningar kan hittas, säga Anna Lindgren.

Under perioden gick enskilt flest av OV:s åtalsanmälningar, totalt 10 stycken, till Åklagarkammaren i Nyköping. Åklagarkammaren meddelar att av dessa lades fem förundersökningar ner och att en företagsbot och fyra strafförelägganden utfärdades.

På andra plats kom Åklagarkammaren i Skövde som fick nio åtalsanmälningar. För sex av dem lades förundersökningarna ner. Tre har enligt uppgift lett till åtal.

Enligt Anna Lindgren får OV sällan återkoppling om vad som hänt med deras åtalsanmälningar.

– En anmälan är som att ropa ut i rymden. Vi vet inte om det blir något av våra ansträngningar, säger hon.

Enligt Anna Lindgren kan det finnas kunskapsbrister som gör att åtalsanmälningarna inte alltid hanteras optimalt av rättsväsendet.

– Det finns inga specialåklagare för djurbrott. När vi haft mer specialintresserade åklagare upplever jag det har blivit enklare. Det krävs vissa specialkunskaper. Vi har en pedagogisk utmaning att förklara vad vi uppmärksammar vid det misstänkta brottet. På rättegångar måste jag tänka på hur jag ska få alla att förstå det som är uppenbart för mig. Jag måste översätta det till mottagarna, som inte har den veterinära bakgrunden. Det är en utmaning men det är viktigt.

Enligt Anna Lindgren kan det vara svårt att nå framgång, speciellt i komplexa ärenden.

– Ett horn som sticker in i ett öga och har gjort det i flera månader är ett alldeles uppenbart lidande för alla inblandade oavsett vad man har för förhållande till djur eller förkunskaper. Men om jag pratar om mer diffust lidande, avmagringar eller hältor som kräver förståelse för fysiologiska förlopp, då måste jag verkligen tänka på hur jag ska kunna framföra det här så att rättsväsendet förstår.

– Ibland säger man att djuret inte har ont om det bara haltar. Då brukar jag säga att man haltar för att man har ont.

Hampus Sabel är kammaråklagare på Åklagarkammaren i Skövde. Han tycker att de åtalsanmälningar som OV skickar oftast är bra.

– Över lag så håller anmälningarna ganska bra kvalitet, säger han.

Att vissa förundersökningar ändå läggs ner kan ha olika orsaker.

–Ofta är det fråga om bevissvårigheter. Vid några tillfällen kan det vara så enkelt som att den som misstänks för ett brott på ett slakteri inte finns tillgänglig för utredning. Det finns slakterier som använder sig av personal som kommer hit från andra länder och då kan det vara så att man inte får tag på personen i fråga.

Enligt Hampus Sabel är det bildmaterial som OV skickar med åtalsanmälningarna generellt sett av bra kvalitet. Men i fall som handlar om hälta kan det vara bra om de drabbade djuren också filmas.

– Hälta gör sig inte så bra på bild så där är det bra med film, säger han.

Hampus Sabel tycker också att det är bra om OV i åtalsanmälningar anger vilken lagstiftning de stödjer sin anmälan på.

Är det något annat som OV bör tänka på?

– Om man har ett djur är sjukt eller något är fel är det bra att få en referensbild på hur ett motsvarande friskt djur ska se ut. Det har jag också fått i vissa ärenden, säger Hampus Sabel.

Text: Håkan Frisell