Livsmedelsverkets officiella veterinärer måste be slakterier – som de alltså ska kontrollera – om hjälp för att få ta del av uppgifter ur det Centrala nötkreatursregistret. Åratal av påpekanden till departementet lämnas utan åtgärd.

Systemet där officiella veterinärer – till skillnad mot slakterier och djurhållare – inte har tillgång till CDB-registret medför risker. En djurägare har till och med blivit felaktigt åtalsanmäld.

Det hela handlar om att Jordbruksverket har sammanställt uppgifter i CDB-registret som bland annat innehåller djurs identitet, kön, födelsedatum, ras och produktionsplatsen där djuret befinner sig.

Varje gång djur ska flyttas från en djurhållares produktionsplats till en annan, ska detta rapporteras till Jordbruksverket – likaså födslar, dödsfall, hemslakt och när djur skickas till slakt.

När den officielle veterinären på ett slakteri behöver få uppgifter från CDB-registret, måste hem be slakteriet om hjälp. Det beror på att slakteriet, genom att betala en avgift varje år, kan få tillgång till registret. Även djurhållare kan ansluta sig och få direkt tillgång till registret.

Men den möjligheten att direkt få ta del av uppgifter ur CDB-registret finns inte för Livsmedelsverkets officiella veterinärer. För det behövs en författningsändring.

”Det finns ingen skrivelse i författningar som ger rätt till Livsmedelsverket att ha direkttillgång till uppgifterna”, skriver Jordbruksverket i ett mejl till VeterinärMagazinet.

Enligt veterinärinspektör Anna Lindgren på Livsmedelsverket är det ett problem att officiella veterinärer måste gå via slakterier för att få information ur CDB-registret. Utöver risken att få felaktiga uppgifter, innebär det en onödig arbetsbörda. Dessutom finns ingen lagstiftning som tvingar slakterierna att lämna ut information ur registret till Livsmedelsverket.

– Det är sällsynt att vi får felaktiga uppgifter, men det har hänt och det är ett argument för att vi borde få tillgång till registret för att minimera den osäkerhet som kommer med andrahandsuppgifter, säger hon.

– Nu är vi beroende av att företag som vi ska kontrollera som lämnar uppgifter till oss. Upplägget är inte vattentätt, skulle jag säga. Vi behöver kunna ta ut de här uppgifterna själva. Dels för att kontrollera våra kontrollobjekt, dels för att kunna spåra vid djurskydds- och smittskyddsincidenter.

Det har tidigare varit tal att myndigheterna skulle få till den här ändringen.

– Det var på tapeten redan år 2017. I slutet av november år 2020 tog Jordbruksverket fram ett förslag till författningsändringar som då skulle behövas för att de ska kunna lämna ut uppgifter ur registret till oss och andra myndigheter, säger Anna Lindgren.

I den ”begäran om författningsändringar avseende utlämnande av uppgifter ur djurregister och djurdatabaser” som Jordbruksverket skickade till Regeringskansliet och dåvarande Näringsdepartementet i december år 2020, skriver man bland annat att man föreslår att Livsmedelsverket får tillgång till samtliga uppgifter i alla register och databaser för offentlig kontroll i samband med slakt av livsmedelsproducerande djur.

Men sedan tycks det hela ha runnit ut i sanden.

”Vi väntar på svar”, skriver Jordbruksverket i ett mejl till VeterinärMagazinet.

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet meddelar att frågan är under beredning inom Regeringskansliet.

”Då ärendet rör lagstiftningsarbete tar det tid att bereda det inom Regeringskansliet. Vi kan i dagsläget inte ge en prognos för hur lång tid det kommer att ta”, skriver man i ett mejl till VeterinärMagazinet.

Anna Lindgren understryker vikten av att officiella veterinärer får tillgång till CDB-registret.

– Det är viktigt i vårt arbete vid akuta situationer då smittskyddet är hotat, säger hon, och tillägger skämtsamt:

– Vi kanske ska skaffa oss var sin ko så att vi har tillgång till systemet i form av djurägare.

Text: Håkan Frisell

Fakta:

Slakterierna ser alla levande nötkreatur som finns i CDB-registret. I dagsläget har 56 slakterier och 22 549 djurägare tillgång till registret.

För varje djur ser slakterierna detta:

Djurets identitet, kön, födelsedatum, ras, PPN där djuret befinner sig, om djuret ska provtas för vissa sjukdomar.

Djurägare kan se alla djur som är inrapporterade på besättningen, som djurägaren själv rapporterat och får veta: Djurets identitet, kön, födelsedatum, ras, moder, vilket PPN djuret är köpt från och vid vilken tidpunkt. Djurägare kan även söka fram alla tidigare rapporteringar (födslar, köp, försäljningar, slaktrapporteringar, hemslakter osv) som denne själv gjort.

Djurregisterenheten på Jordbruksverket meddelar att de har tillgång till samma uppgifter som djurägaren, men där djurägaren bara ser det som denne själv rapporterat, ser djurregisterenheten det som alla djurägare rapporterat – det vill säga alla uppgifter om djuret och alla förflyttningar och eventuell slakt/avlivning.

Källa: Jordbruksverket