Bevisen blir allt starkare för att det finns ett samband mellan per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och negativ hälsopåverkan hos djur. Det visar en studie som refereras av det amerikanska veterinärförbundet Avma. Nu undersöker forskarna om sällskapsdjur kan utgöra indikatorer för människors exponering för PFAS.

Bland annat har forskare påvisat ökad vikt och storlek på hundars lever, reproduktionsförseningar hos gnagare och möjlig luftvägssjukdom hos katter.

PFAS har påträffats i 300 arter över hela världen, från fiskar och groddjur till hästar och små däggdjur. Heather Bair-Brake, veterinär inom folkhälsa vid Michigan State University College of Veterinary Medicine, föreläste om farorna med PFAS och deras potentiella påverkan på klinisk praxis i sin presentation ”Aktuell forskning om per- och polyfluorerade alkylsubstanser pekar på ett växande hot mot djur” vid Avmas kongress 2023. Presentationen hade samma rubrik som en artikel i den vetenskapliga tidningen Javma som hon varit medförfattare till.

PFAS är kemikalier som skapats av människor och som används i olika tillverkningsprocesser och produkter, såsom teflon, fläckavvisande tyger, brandsläckningsskum och livsmedelsförpackningar. Människor och djur utsätts för kemikalierna genom luft, vatten, mark, damm och mat. PFAS har påvisats i serum, lever, njurar och mjölk hos produktionsdjur och har kopplats till förändringar i leverenzymer, kolesterolnivåer och sköldkörtelhormoner hos hundar och katter. Enligt Heather Bair-Brake rensar exponerade husdjur ut PFAS från sina kroppar inom åtta dagar till ett par månader, medan människor kan ha kvar PFAS i sina system i 10-12 år.

Användningen av PFAS har kopplats till oroande hälsoeffekter på människa såsom minskad fertilitet, höjda kolesterolvärden, försämrad immunrespons, vissa former av cancer och förändringar i tillväxt, inlärning och beteende.

”Den minskade immunresponsen är något vi måste undersöka som veterinärer eftersom man har upptäckt att barn inte svarar lika bra på vaccin som de gjorde tidigare. Jag undrar om vi kommer att se det hos våra djurpatienter, sa Heather Bair-Brake under sin presentation.

Genom sitt forskningsprojekt ”PFAS in Pets” avser hon att genomföra en exponeringsbedömning av PFAS bland hundar och katter som lever i staden Parchment och områdena Belmont-Rockford i Michigan, där förekomsten av PFAS i omgivningen är hög. Resultaten av denna studie kommer att göra det möjligt för veterinärer att bättre identifiera och ge rekommendationer för patienter som utsätts för farliga nivåer av PFAS.

Avsikten är att undersöka om sällskapsdjur kan utgöra indikatorer för människors exponering för PFAS. Det visar sig att PFAS-nivåerna i serum hos hundar och katter är analoga med dem som finns hos människa.

Som en del av projektet ”PFAS in Pets” samlar forskare in prover från djurägares hushållsdamm och vattenskålar, liksom blodprover från hundar och katter, för att jämföra med PFAS-nivåerna hos personer i samma hushåll och omgivande område.

Det finns inga behandlingar för människor eller djur som har blivit exponerade för PFAS. Det bästa sättet att minska sin exponering är att använda vattenfilter för dricksvatten och försöka undvika produkter som innehåller PFAS, enligt Heather Bair-Brake.

Läs mer om den pågående studien ”PFAS in Pets” på Michigan State Universitys veterinärskolas webbplats.

Källa: Avma