Amerikanska forskare har hittat en genvariant hos golden retriever som verkar ge längre liv.

Forskning visar att hundar av den populära rasen golden retriever har upp till 65 procent risk att dö av cancer. I en ny studie försökte forskare från University of California, Davis, att ta reda på om vissa genetiska faktorer kunde öka deras överlevnad. Istället för att söka efter gener som är förknippade med cancer, valde de att leta efter gener som är kopplade till längre liv.

Den gen de hittade tillhör en familj av proteiner som länge har varit kända för att vara viktiga när det gäller cancer på humansidan. Specifika versioner eller varianter av genen var förknippade med en ökad livslängd på nästan två år. Studien har publicerats i tidskriften GeroScience.

–Vi antar att majoriteten av golden retrievers har en genetisk benägenhet för cancer, men om vissa av dem lever till 14, 15 eller 16 år, kan det finnas en annan genetisk faktor som mildrar de dåliga generna. Den gen som framträdde är HER4, säger medförfattaren Robert Rebhun, Maxine Adler Endowed Chair in oncology vid UC Davis School of Veterinary Medicine.

HER4, även känt som ERBB4, är en medlem av familjen human epidermal growth factor receptors. Det är samma genfamilj som HER2 hos människor, en gen som är känd för att få cancerceller att växa snabbt. Enligt Robert Rebhun får många hundar samma typer av cancer som människor, vilket kan göra denna upptäckt viktig även för humansidan.

Över 300 golden retrieverhundar deltog i studien. Forskare jämförde DNA från blodprover från hundar som var vid liv vid 14 års ålder med dem som dog före 12 års ålder. De fann att hundar med vissa varianter av genen överlevde längre, i genomsnitt 13,5 år jämfört med 11,6 år.

Studien fann också att genvarianten verkade vara viktigare för tikars livslängd än för hanhundars. HER4 har visat sig interagera med hormoner som östrogen och kan också spela en roll när det gäller kroppens hantering av miljögifter.

Nästa forskningssteg är att inkludera en större population av golden retrieverhundar i en studie för att se om resultaten går att reproducera, och ta reda på hur denna genetiska variant kan påverka genens uttryck eller funktion.

Länk till publikationen här

Källa: University of California Davis