Lymfom och juvertumörer hör till de cancerformer som är vanliga både hos hund och människa. Men människans och hundens olika cancerformer har mer gemensamt än detta, vilket forskare tagit fasta på.

Text: Beata Hansson

Den här texten publicerades först i nummer 1/2025 av VeterinärMagazinet. Vill du prenumera klicka här:

Gemensamma riskfaktorer för cancer hos hund och människa är föremål för en gemensam forskningssatsning vid SLU och Karolinska institutet. Hundar och människor lever nära varandra och exponeras i stor utsträckning för samma typer av miljöföroreningar, som ofta kan vara kopplade till cancerutveckling.

Karolina Engdahl, forskare vid enheten för epidemiologi, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU. Foto: Sofia Kans.

– Eftersom ett flertal cancersjukdomar drabbar både hund och människa, har vi i forskarteamet börjat söka samband mellan våra olika cancerformer för att lättare kunna ringa in miljöfaktorer för att utröna vilka som ökar risken för cancerutveckling, säger Karolina Engdahl, som även jobbar kliniskt som smådjursveterinär och vars huvudsakliga forskningsområde har en inriktning på epidemiologi och ortopedi hos hund.

Hon berättar att man i projektet genom att bland annat undersöka cancerförekomst hos vissa hundraser samt deras kön och åldrar hoppas kunna identifiera tydliga riskfaktorer för cancerutveckling hos hund.

– Eftersom vi använder försäkringsdata från Agria Djurförsäkring kan vi också kartlägga orsaker till avlivning hos hundar som drabbats av cancer, men också utvärdera överlevnadstid efter diagnos. Målet är att projektet ska bidra med viktig information om indikatorer som ökar risken för cancer hos hund och människa.

Målet – cancerpreventiva åtgärder

Karolina Engdahl berättar att målet med det här projektet som startades för nästan två år sedan, inte bara är att hitta viktig information om faktorer som ökar risken för cancer hos hund och människa, utan även att potentiellt generera kunskap som kan leda till cancerpreventiva åtgärder och självfallet minska förekomsten av all slags cancer hos hundar och eventuellt även människa på sikt.

– Hundar lever ungefär samma liv som vi, fast några färre år, vilket också medför att cancer utvecklas snabbare hos hundar. Vi vill nu rikta vårt intresse mot var hundar och människor levt och om det går att knyta ihop olika typer av cancerförekomst geografiskt och kanske i samband med att de varit exponerade för miljöföroreningar.

Varför är det så vanligt med cancer?

En annan medlem i forskarteamet professor Henrik Rönnberg, har länge varit aktiv inom läkemedelsindustrin, designat kliniska prövningar och konsulterat i kommunikation med regulatoriska myndigheter för att utveckla nya cancerläkemedel för både hundar och människor.

Henrik Rönnberg, Dipl. ECVIM-CA (onc) och professor vid enheten för farmakologi och toxikologi, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, och hunden Daga. Foto: Sara Saellström.

– Mycket tid i vårt forskningsarbete går nu till att sortera olika data och utröna vilka som är relevanta. Eftersom det är så vanligt med cancer måste vi ta reda på varför det är så och vad vi kan göra för att förstå sjukdomen bättre för att därefter minska andelen cancersjuka djur och hitta effektivare behandling, och inte minst viktigt, med bibehållen livskvalitet.

Möjlighet att samköra register en framgångsfaktor

Han pekar på detta forskarteams stora fördel. Att de arbetar i ett land med en så väl dokumenterande kultur som Sverige. Det möjliggör att man kan samköra olika register mot varandra, i det här fallet cancerregistret samt ett djurförsäkringsbolags sjukdomsregister. Men det är också en styrka för forskningen att så gott som alla hundar är registrerade hos Svenska kennelklubben.

– På sikt kan dessa data exempelvis leda till att vi kan göra riktade genetiska analyser och söka efter gemensamma riskfaktorer. Jag hoppas att vi i forskarteamet när vi kopplar samman alla djurdata ska kunna visa potentialen och även kunna utnyttja exempelvis cancerregistret på humansidan, där det redan i dag är vanligt att samköra olika sjukdomsregister för att nå nya insikter på forskningsområdet.

Förhoppningen är såklart att projektets resultat kan vägleda framtida studier om cancerns bakomliggande mekanismer och även belysa miljöfaror som ökar risken för denna folksjukdom hos både oss och våra hundar, menar Henrik Rönnberg som gärna betonar de positiva aspekterna som han ser av detta forskningsprojekt.

– Vi söker inte bara efter det negativa som ger sjukdomar, utan är självklart nyfikna på faktorer som skyddar oss och våra hundar från cancer. Därför vill vi också ta reda på vad det finns för gynnsamma aspekter omkring oss som vi borde belysa mer.

Faktaruta:

Projektet ska pågå i tre år och inleddes i mars 2023. Målet är att kunna svara på om det finns samband i tumörfrekvens och typer för människa och hund och i så fall kunna gå vidare med genetiska jämförelser och framför allt toxikologiska analyser för att se om eventuell lokal miljöexponering kan ge en riskökning. Projektet ger ständigt ringar på vattnet, så kanske blir det en mer naturlig företeelse och en kontinuerlig uppbyggning med mer resurser och kompetenser. Gruppen kan dessutom tänka sig att generera likartade studier i andra länder med sina erfarenheter i ryggen.

Projektgruppen består av:

Karolina Engdahl, forskare vid enheten för epidemiologi, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU

Ulf Emanuelson, forskare vid enheten för epidemiologi, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU

Åke Hedhammar, professor emeritus, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU

Henrik Rönnberg, Dipl. ECVIM-CA (onc) och professor vid enheten för farmakologi och toxikologi, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU

Sara Saellström, universitetsadjunkt vid enheten för smådjursmedicin, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU

Fang Fang, professor vid institutet för miljömedicin, Karolinska institutet.