Fortfarande är det oklart varför näbbvalar strandar. Veterinärer och marinbiologer från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Naturhistoriska riksmuseet (NRM) har gjort en första analys av den näbbval som strandade nära Kungsbacka i helgen.

Två näbbvalar strandade vid Åsa i Halland i fredags, där Kustbevakningen hjälpte dem tillbaka ut på djupare vatten. På söndagen hittades en av dem – en ung hona på 536 kilo och cirka 3,5 meter – död i Frillesås. Samma helg påträffades även en mindre näbbval på Läsö i Danmark.

– Vår första undersökning visar att näbbvalen var i gott skick, med bra hull och utan sjukliga förändringar. De skador som syns är ytliga och orsakade av strandningen eller uppkom efter döden. Huvudet har skickats för CT-skanning och prover har tagits för vidare analyser av miljögifter, genetik och eventuella sjukdomsalstrande mikroorganismer, säger Moa Naalisvaara Engman, marinbiolog på SVA.

Ovanligt med strandade näbbvalar

Strandningar av näbbvalar är ovanliga, men verkar ha ökat under det senaste decenniet. Dödsorsakerna är fortfarande oklara, men hittills har alla undersökta individer varit unga och inte könsmogna. Eftersom få näbbvalar har obducerats i världen är varje fynd värdefullt för forskningen.

– Sowerbys näbbvalar lever annars på stora djup i Atlanten och observeras sällan nära kusten. Under mer än hundra år har vi bara fått in åtta individer tidigare. Det finns fortfarande bara teorier om vad som orsakar strandningarna, exempelvis störningar i navigationssystemet, säger Anna Roos, intendent vid NRM.

Gemensamt program

SVA och NRM driver gemensamt ett hälso- och sjukdomsövervakningsprogram för marina däggdjur på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Programmet omfattar bland annat tumlare, sälar och mer sällsynta arter som Sowerbys näbbval. Prover sparas både i NRM:s miljöprovbank och i SVA:s biobank för framtida forskning om miljögifter, genetik och sjukdomar.

Läs mer hos SVA här:

Läs mer hos NRM här: