Hur har du det på jobbet: Hon driver en egen tandinriktad smådjursklinik, håller öppet när många andra har stängt och engagerar sig för veterinärvård i krigets Ukraina. För Jenny Garland handlar arbetet om mer än medicin det handlar om relationer, tillgänglighet och att alltid sätta djurets välfärd i första rummet.

Den här texten publicerades först i nummer 4/2026 av VeterinärMagazinet. Vill du prenumera klicka här:

Du driver en egen klinik, arbetar kliniskt och engagerar dig dessutom för djur i Ukraina. Hur får du vardagen att gå ihop – och vad ger dig mest energi just nu?

– Jag har ett otroligt stöd av mina medarbetare och mina vänner i allt jag gör. Min drivkraft är att hjälpa djur och människor både i Sverige och utomlands till en bättre tillvaro. Det ger mig energi. Att pyssla med mina djur hemma samt att rusta min gård, gå på teater med mina vänner och rida i naturen är mindfulness för mig.

Din klinik har blivit känd för att hålla öppet när många andra har stängt. Vad betyder det för dig att kunna finnas där när djurägare och patienter behöver hjälp som mest?  

– Det betyder mycket att finnas och kunna erbjuda hjälp som inte alltid behöver vara med den dyraste utrustningen men med hjärta och kompetens. Att kunna anpassa vården efter plånboken är också en viktig aspekt. Jag har till exempel valt att ha en fast akutavgift utan procentuella påslag på behandlingarna vilket gör det möjligt att göra ganska mycket på plats för en ordinarie kostnad även om det är en helgdag. Det uppskattas mycket av djurägarna och då även såklart av djuren.

Du arbetar mycket med tandvård, ett område som fått allt större uppmärksamhet inom djursjukvården. Vad tycker du är den vanligaste missuppfattningen om djurs munhälsa?  

– En vanlig missuppfattning är att parodontit och TR[MB1]  (tandnedbrytning) inte gör ont. Det gör det.

Du har engagerat dig för veterinärkliniker och djurhem i Ukraina sedan kriget bröt ut. Vad har det engagemanget lärt dig om veterinärprofessionen och dess samhällsroll?  

– Husdjuren betyder lika mycket för dem i krigsdrabbade områden som för oss. Man lämnar inte sina djur om man inte måste. Det är absolut viktigt att djuren tas om hand på plats med de medel som finns tillhanda och som kan doneras. I Ukraina har många veterinärer och hovslagare gått ut i strid. I och med det har civila fått improvisera och lära sig så mycket de kan för att hjälpa djuren på plats. Vi har donerat allt från tandraspar och hovraspar till stängselaggregat och ultraljudsapparater. Det har gått till civila räddningscenter [MB2] för djur och till veterinärkliniker. Till exempel förbrukningsmaterial, vissa mediciner [MB3] och kosttillskott som vi kasserar här i Sverige på grund av datummärkning kan absolut användas och bör doneras vidare av många olika skäl. Vi i ett ej krigsdrabbat land kan lätt tro att vi alltid kommer vara det och att resurserna är oändliga. Jag tror vi behöver tänka om och slösa mindre.

Vilken del av ditt arbete tycker du att omvärlden ser för lite av?

– Jag känner att omtanken och engagemanget för varje individ, djuret som människan, är en viktig del av djursjukvårdens vardag och som tar och ska ta tid. Tid är pengar men tid är avgörande för behandlingsresultatet. Om jag som veterinär inte når fram till djurägaren i kommunikationen spelar det ingen roll hur fin utrustning och kompetens jag har. Utan att nå varandra i mötet är djuret inte hjälpt. Så det som omvärlden bör få se mer av är mötet mellan patienten, djurägaren och veterinären.

Om du fick ändra en sak i svensk djursjukvård i morgon – vad skulle det vara?

– Jag skulle vilja se mindre fokus på regelstyrning och mer fokus på praktiska lösningar för djuret. Djurvälfärd handlar inte bara om avancerad diagnostik eller administrativa processer. Ofta kommer man längst genom att skapa en god relation med djurägaren och tillsammans hitta en realistisk väg framåt som minskar djurets lidande.

När du ser tillbaka på din karriär hittills, vad är du mest stolt över?

– Jag är stolt över mitt engagemang för djurens välfärd från mina unga år. Det tog mig över Atlanten till USA för att jobba inom forskning med försöksdjur och till Danmark för veterinärutbildningen och till Thailand för volontärarbete efter denna. Jag är stolt över att jag gjorde mina hundår på djursjukhus och på mitt entreprenörskap och slit som tagit mig dit jag är i dag med min verksamhet Veterinär Garland med flera kliniker och tandinriktning. Jag är stolt över att ha skapat något som gör skillnad – för djuren.

Kort fakta om Jenny Garland:

Bor: På en liten hästgård i Faringe kyrkby utanför Uppsala.
Gör: Driver den tandinriktade smådjurskliniken Veterinär Garland i Uppsala samt en filial i Almunge.
Utbildning: Djurvård på Spånga gymnasium, tjänstehundsdressyr i Sollefteå, pre-veterinärstudier vid University of Missouri i USA samt veterinärutbildning vid Kungliga Veterinärhögskolan i Köpenhamn.
Yrkesbakgrund: Har arbetat som djursjukvårdare i USA och på flera orter i Sverige samt som veterinär i bland annat Malmö, Trelleborg, Stockholm, Kalix, Norrköping och Uppsala.
Familj: Tre hundar, tre hästar, fyra katter samt ett stort antal hobbyfåglar.
Fritid: Rider i naturen, målar, går på teater, umgås med vänner och tar hand om gårdens djur.
Läser/lyssnar på just nu: ”Dödlig hemlighet” av Anna Sellberg och podden ”Historiska brottslingar”.