Dvärgbandmasken finns kvar i två av de tre områden där den påvisades 2011. Den finns nu i närheten av Katrineholm och Uddevalla. Förekomsten är dock på en låg nivå. Det framgår av en studie som presenteras av SLU.

Rävens dvärgbandmask, som även kan smitta människor, har funnits i Sverige åtminstone sedan 2011. Träckprover som samlats in under 2013 visar att parasiten finns kvar i två av de tre områden där den påvisades 2011, i närheten av Katrineholm respektive Uddevalla. Förekomsten är dock fortfarande på en låg nivå. Resultaten presenteras av doktorand Andrea Miller från SLU.

Dvärgbandmasken finns framför allt i centrala Europas bergstrakter, men den har spridit sig över stora delar av Europa. Parasiten är värdväxlare och har vanligen räven som huvudvärd och en smågnagare som mellanvärd. Det är mycket ovanligt att människor blir sjuka av parasiten, men om det sker är sjukdomen dödlig om den inte behandlas.

Rävträck samt parasitcystor som påträffas i levern hos gnagare har samlats in under maj och oktober 2013, dels i två av de tre områden där bandmasken är påvisad sedan tidigare, dels i två områden inom ramen för pågående aktiviteter inom SLU:s fortlöpande miljöanalys (www.slu.se/sv/miljoanalys). Såväl rävträck som parasitcystor analyseras med avseende på förekomst av parasit-DNA. Analysen görs med en PCR–metod där alla positiva resultat konfirmeras genom sekvensering.

Sammanlagt har fem positiva fynd konfirmerats, i samtliga fall från platser där parasiten påvisats tidigare (Västra Götaland och Sörmland). I Västra Götaland har 62 träckprov analyserats varav två stycken testats positiva. Båda dessa var insamlade under våren, dels på den plats där parasiten hittades för första gången i Sverige, dels cirka 10 km därifrån. I Sörmland har 57 prov analyserats varav 3 var positiva. Dessa var från samma fält, cirka 2 km från den lokal där det andra svenska fyndet gjordes. Två av proverna var insamlade under våren och ett under hösten.

Sammantaget visar dessa fynd att parasiten finns kvar i båda områdena, men att förekomsten sannolikt fortfarande ligger på en låg nivå. Från de två övriga områdena (Småland och östra Sörmland) har hittills bara åtta träckprov samlats in, vilka alla var negativa.

Källa: SLU