Din forskning har blivit uppmärksammad. Vid årsskiftet blev det känt att SVA, genom din undersökning, funnit resistenta bakterier i färskfoder och att hundar som går på antibiotika därför inte bör äta den typen av mat. Är det bakterier som är ”din grej” i arbetslivet?

– Jag går igång på de antibiotikaresistenta. Jag vill inte säga att det är kul när vi hittar något nytt, men det är ett spännande arbetsområde. Jag har mest jobbat med ESBL-bildande bakterier hos kyckling. Var tredje kyckling i Sverige bär på den typen av bakterier. De är normalt harmlösa för kycklingen, men risken är att bakterierna förs över till humansidan, vilket kan medföra stora problem och kostnader för samhället. På SVA lägger vi ner mycket tid på att försöka stoppa spridningen av de bakterierna.

– När det gäller studien av färskfoder till hundar, tycker jag att människor ska vara medvetna om att en hund kan få i sig resistenta bakterier genom att äta den typen av foder. Jag ger inte min egen hund färskfoder. Men jag vet att många hundägare anser att fodret har stora fördelar och det har jag respekt för.

Varför tycker du att antibiotikaresistenta bakterier är spännande?
De är fascinerande för att de är så duktiga på att anpassa sig. Jag brukar säga att de plockar på sig gener som kan vara bra att ha och de kan byta gener med varandra. I debatten talas det mycket om vikten av att utveckla ny antibiotika. Men mekanismen för resistens uppstår sällan och jag menar att det absolut viktigaste är att minska spridningen av de resistenta bakterier som redan finns. Det är spridningen som är det största problemet.

Vad drömmer du om att lyckas med nu?
– Det vore kul att komma på hur vi ska få svenska kycklingar fria från ESBL. Men det är mer ett folkhälsoproblem än ett djurhälsoproblem, för de smittade kycklingarna mår inte dåligt. I dagsläget vet vi inte hur många människor som fått ESBL från kyckling. Men ur bakteriernas perspektiv är det inte någon stor skillnad på att bo i tarmen på en kyckling eller en människa. För bakterierna är människor bara tunnväggiga tillväxtkärl.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag sitter framför datorn mest hela dagen. Just nu tittar jag på siffrorna från förra året, funderar på vad de betyder och sammanställer dem till en rapport. Labbarbetet görs oftast av annan personal än veterinärer.

Och hur kul är det, tycker du?
– Jättekul! Jag kan se olika trender och funderar på varför det blir som det blir. En del trender går åt rätt håll, som förskrivning av antibiotika till hund till exempel. Den toppade 2006 och har minskat med över 50 procent sedan dess.

Var det för att jobba på SVA som du blev veterinär?
– Nej, inte precis, men jag kände tidigt under utbildningen att jag ville jobba på ett mer övergripande plan och inte på klinik. Här gör jag inte nytta för djuren varje dag, men när jag gör det, hjälper jag så oändligt många fler.

På SVA tänker ni förstås mycket på risker. Vad ser du som den största risken på ditt område?
– Spridningen av resistenta bakterier innebär ju att vi befinner oss på ett sluttande plan. Det kommer till exempel kanske inte att gå att operera en korsbandsskada på en hund på grund av infektionsrisken. Men människor är väldigt engagerade i resistensfrågor och det är roligt, tycker jag. Och hoppfullt.