Hittills har 20 olika fästingarter påträffats i Sverige. Nu har 24 fästingar fått svenska namn, skriver SVA i ett pressmeddelande.

– Många fästingar har favoriter som värddjur, till exempel påträffas backsvalefästingen uteslutande på backsvalor och den kortbenta fladdermusfästingen uppvaktar bara fladdermöss, säger initiativtagaren till namngivningen, forskare Anders Lindström vid SVA.

Den fästing som man träffar på allra oftast är ”vanlig fästing”, Ixodes ricinus. Det är ovanligt att någon av de andra arterna särskilt söker sig till människa. Som de allra flesta andra fästingar har den fyra livsstadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Under alla livsstadier utom som ägg behöver fästingen ett blodmål. Eftersom de biter flera värddjur genom livet kan många av fästingarna få i sig smittämnen som de sedan kan sprida vidare till bland andra människor. En snarlik art, tajgafästingen, har kommit österifrån och verkar ha etablerat sig åtminstone i norra Sverige.

Igelkottsfästingen, Ixodes hexagonus, är kanske den vanligaste av de övriga fästingarna. Den är ofta påfallande ljus jämfört med vanlig fästing. Den påträffas ofta på igelkottar, men kan också liksom grytfästingen bita exempelvis hundar eller katter.

Trubbnosfästingen, Haemaphysalis punctata, är en ovanligare fästing som framför allt trivs i torrare miljöer på Gotland och Öland. Den suger gärna blod från får.

– Brokig hundfästing, Dermacentor reticulatus, (bilden) är en vacker fästing som har ökat i Europa och spritt sig norrut. Den är hittills påträffad tre gånger i Sverige, vid två tillfällen som frilevande. Den följer med flyttfåglar söderifrån. Om klimatet är gynnsamt kommer den att etablera sig åtminstone i södra Sverige, säger Anders Lindström.

En annan fästing som gillar torrare klimat och som ibland har etablerat sig inomhus är kennelfästing, Rhipicephalus sanguineus. Som namnet antyder har den ofta kommit till Sverige med hundar och påträffats i kennlar.

Öronfästing, Otobius megnini, har bara påträffats en enda gång i Sverige, i örat på en hund som kom från Kalifornien. Den lever nästan hela sitt liv i öronen på sitt värddjur och lämnar det bara för att para sig och lägga ägg. Eftersom de är lätta att missa så har de spritt sig över stora delar av världen och finns numera i Turkiet där de verkar bli allt vanligare.

– Den kommer säkert att komma till Europa inom en snar framtid, spår Anders Lindström.

Andra arter som kan följa med importerade djur är gul hundfästing, kennelfästing, amerikansk hundfästing och sköldpaddsfästing.

En häftig och sällan sedd fästing är kortbent fladdermusfästing, Carios vespertilionis. Den lever bara på fladdermöss och ser ut som ett stort kvalster, vilket det ju också är. Det här är tillsammans med duvfästingen den enda representanten i Sverige för familjen Argasidae, så kallade mjuka fästingar.

De svenska namnen på fästingar fastställdes 4 september 2017. De är framtagna av Anders Lindström, SVA, och fastslagna av Kommittén för svenska djurnamn vid ArtDatabanken, SLU.

*Ännu ej påträffade i Sverige

Källa: SVA Foto Anders Lindström, SVA