Forskare vid SLU med lovande resultat studerat en helt ny metod för att diagnostisera smittsamt klöveksem.

Smittsamt klöveksem är en sjukdom som främst drabbar mjölkkor i lösdriftsbesättningar och som yttrar sig som sårigt och lättblödande eksem. Kons välbefinnande påverkas negativt och därmed förmodligen även fruktsamhet och mjölkproduktion.

Orsaken till eksemen är inte helt klarlagd men sjukdomen är kopplad till en infektion med bakterier främst av arten Treponema phagedenis. Eksemen påverkas också av miljöfaktorer som fukt och dålig hygien.

Klövvårdare och klövexperter har märkt en ökande förekomst av smittsamt klöveksem i Sverige i och med övergång till lösdrift. De allt större besättningarna kräver inköp av kor vilket också kan öka risken för att sjukdomen får fäste och sprids.

Diagnosen av sjukdomen ställs i dag kliniskt och kräver att kon fixeras i en verkstol, vilket är tidkrävande och ett riskmoment ur arbetsmiljösynpunkt. Bedömningen är subjektiv och kräver speciell kompetens.

Ett laboratorietest som enkelt fastställer om en ko är smittad skulle vara till stor hjälp både för forskningen och för lantbrukarna. Forskare vid SLU har undersökt om proteiner från Treponoma-bakterien skulle kunna användas för att sätta upp antikroppstester för analys av blod eller mjölk. Syftet var också att undersöka om ett sådant test kan användas för att avgöra om en ko är drabbad eller om sjukdomen förekommer i en besättning.

– Vår studie är en av de första av detta slag. Det är svårt att odla bakterien och att rena fram de immunstimulerande proteinerna som kan användas för diagnostiken, säger Jenny Frössling, SVA.

I studien ingick 25 svenska besättningar varav 15 besättningar var smittade av klöveksem. I dessa dokumenterades klövhälsan hos samtliga kor i samband med klövverkning och de kor som var drabbade identifierades. I de återstående 10 besättningarna där klöveksem aldrig påvisats togs blod- och mjölkprover av 10 slumpmässigt utvalda kor. Totalt analyserades prover från 390 kor. Från samtliga besättningar utom en togs dessutom tankmjölksprover.

Testerna kunde inte hitta alla sjuka kor men med rätt gränsvärden var det ändå möjligt att minimera antalet friska kor som felaktigt klassades som sjuka. Bäst resultat fick forskarna när resultaten summerades på besättningsnivå.

– Vi hade väntat oss att en del kor som såg friska ut egentligen var sjuka och att den del sjuka kor inte skulle ge utslag i testet. Men vi blev positivt överraskade att de tester som gjordes av blodprov och mjölkprov på individnivå i en besättning tillsammans visade så bra överensstämmelse med tankmjölksprovet för besättningen, säger Jenny Frössling.

Vid analys av tankmjölksproverna klassades de 10 friska besättningarna alla som friska. De flesta av de drabbade besättningarna klassades som smittade men i några fall kunde inte forskarna påvisa spår av immunreaktioner i tankmjölksprovet och besättningen blev felaktigt klassad som frisk.

Testerna behöver förfinas för att säkert kunna avgöra om en besättning eller enstaka individer är helt fri från sjukdomen. Men forskarna menar att metoden redan är tillräckligt tillförlitlig för att användas i forskningsstudier för att undersöka utbredningen av smittsamt klöveksem. Om spår av antikroppar kan hittas i tankmjölken och hos en stor andel av korna så är besättningen med största sannolikhet också drabbad.

– Det finns ett stort värde i att undersöka spridningsgraden inom och mellan besättningar och att kartlägga spridningsvägar. Testerna kan också ge indikation om vilka besättningar som har problem så att man för att man bättre ska kunna sätta in förebyggande åtgärder och minska spridning av sjukdomen, säger Jenny Frössling.

Källa: Lanbruksforskning.se Foto Bengt Ekberg, SVA