EU inför lättnader i synen på riskmaterial för BSE

EU inför lättnader i synen på riskmaterial för BSE

En EU-förordning från 2015 ändras, så att vissa vävnader från nötkreatur, får och getter inte längre ska betraktas som specificerat riskmaterial för BSE. Det gäller medlemsstater som redan tidigare ansågs ha försumbar BSE-risk.

De företag som påverkas av ändringen är alla som hanterar de produkter som avses i förordningen, främst slakterier och styckningsföretag, samt de myndigheter som kontrollerar dessa livsmedelsföretag.

Förordningen är en ändring av punkten 2 i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 gällande särskilda krav för medlemsstater med försumbar BSE-risk. Enligt punkten 1 i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 anges att vissa vävnader från nötkreatur, får och getter ska betraktas som specificerat riskmaterial om de härrör från djur med ursprung i en medlemsstat eller ett tredjeland eller en av deras regioner med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk. Innan aktuell ändring gäller detta enligt punkten 2 även för medlemsstater med försumbar BSE-risk.

Genom ändringen är inte längre alla vävnader som räknas upp i punkten 1 i bilaga V specificerat riskmaterial för medlemsstater med försumbar BSE-risk. De vävnader som tidigare betecknades som specificerat riskmaterial för medlemsstater med försumbar BSE-risk, men som inte längre ska göra det är:

När det gäller nötkreatur:

  • Kotpelare utom svanskotor, hals-, bröst- och ländkotornas tagg- och tvärutskott och den mediala korsbenskammen och korsbenets ”vingar”, men inklusive dorsalrotsganglier från djur som är äldre än 30 månader.
  • Tonsiller, de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarm och tarmkäx från djur i alla åldrar.

Vävnader som fortfarande ska betecknas som specificerat riskmaterial för medlemsstater med försumbar BSE-risk är:

När det gäller nötkreatur:

  • Skalle utom underkäke och med hjärna och ögon samt ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader.

När det gäller får och getter:

  • Skalle inklusive hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet, samt
  • Mjälte och ileum från djur i alla åldrar.

Källa: Livsmedelsverket