Så skapas goda relationer mellan OV och djurhållare

Relationerna mellan OV och djurhållare kärvar ibland. Bättre utformad information, tätare kontakter och att uppmärksamhet mot goda exempel är några sätt att förbättra dem.

Officiella veterinärer, OV, på landets slakterier har uppgiften att larma om djur som man misstänker farit illa. Det är en källa till friktion med djurhållarna. Men Anna Lindgren, som själv är OV gruppledare för OV på Livsmedelsverket, har ett sätt att förbättra relationen. Hon uppmuntrar aktivt de djurhållare som utmärker sig genom att ha välskötta djur.

– Jag har ringt upp djurhållare som har exceptionellt välskötta djur. Då känner jag att det här vill jag på något sätt uppmuntra, säger hon.

Det kan finnas massor av skäl till att man har djur som förefaller vanvårdade, påpekar hon. Det finns personliga tragedier, ekonomiska problem, och allt möjligt bakom. Men när det gäller välskötta djur får djurhållarna sällan någon återkoppling.

– Det har jag tagit mig tid att göra.

OV kommunicerar ofta med djurhållare via den information om djurskydd som samtidigt skickas till länsstyrelsen när avvikelser upptäckts. Men många djurhållare har svårt att förstå vad som står där. Informationen är ofta skriven med många facktermer. Det är också vanligt att djurhållarna tror att de har blivit anmälda till länsstyrelsen när de får informationen hem i brevlådan.

– Många tolkar det som någon typ av anmälan, men från vår sida är det här bara en information. Vi beskriver något vi har sett. Vi vet ju inte vad slutresultatet blir, säger Anna Lindgren.

Elsie Carjemo är veterinärinspektör på Livsmedelsverket. Hon berättar att informationen om de avvikelser i djurens hälsa som upptäcks på slakterier i regel endast skickas till djurhållarna – när det inte handlar om allvarliga fynd som kan leda till åtalsanmälningar. Det kan istället handla om, som i ett fall i dagarna, en gris som hade för långa klövar. Då kan OV vilja göra både länsstyrelsen och djurhållaren uppmärksamma på problemet.

Elsie Carjemo tycker det är viktigt att OV ger informationen till djurhållaren på rätt sätt för att bibehålla en bra relation.

– Jag förstår absolut att man som djurägare tycker det är obehagligt att få hem ett brev i lådan där det står att man har brister på sina djur, säger hon.

Om medicinska termer används, ska de förklaras. Annars är det bättre att använda ord som går att förstå även av den som inte är.

Ibland tar djurhållare direkt kontakt med OV. Det kan handla om att man vill veta om djur kan få komma till slakt.

– Men det är inte vi som bestämmer det. Det är klart att vi kan vägleda till viss del. Men man måste ha personal på plats som är så pass utbildad att de kan avgöra om exempelvis djuret är så halt att det inte kan transporteras. Det är slakteriet som till syvende och sist bestämmer, säger Elsie Carjemo.

Enligt Anna Lindgren är det få djurhållare som utnyttjar möjligheten att kontakta OV direkt. Samtidigt skulle det bli svårt att hantera om många djurhållare hörde av sig.

– Vi vill inte vara otillgängliga på något sätt, men det handlar om resurser. Om vi fick massor av samtal skulle vi kanske få svårt att möta behovet, säger hon.

Text Håkan Frisell