Nattlig belysning verkar kraftigt kunna öka risken för att vilda fåglar ska smittas av nilfeber (West Nile-virusinfektion), enligt en studie utförd av forskare vid universitetet i Florida. Fyndet är oroande, eftersom det visar att konstgjord belysning påverkar generna hos djur och människor.

Det här är inte den första studien som påvisar negativa fysiologiska och beteendemässiga effekter av ljusföroreningar hos vilda djur. Det nya är att den aktuella studien visar att även smittrisken när det gäller infektionssjukdomar påverkas. Även om nilfeber är en virussjukdom som främst infekterar fåglar, kan den också påverka människor och hästdjur.

När det gäller nilfeber har forskarna observerat att gråsparvar i storstadsområden får en avsevärt förlängd infektionsperiod när de exponeras för ljus nattetid. Det kom man fram till genom att fånga in sparvar och exponera dem för måttligt konstgjort ljus under 7 till 25 nätter innan de utsattes för virussmittan. Blodprover togs varannan dag under 10 dagar. Alla fåglar infekterades efter 2 till 4 dagars virusexponering.

Studiens författare noterade också att dessa sparvar var smittsamma under två dagar längre än fåglarna i kontrollgruppen, utan att för den skull uppvisa någon högre dödlighet.

På molekylärnivå påverkar nattligt konstgjort ljus en lång rad gener, inklusive en kategori som kan orsaka högre spridningshastighet för nilviruset. Detta kommer dock inte som någon överraskning. Många vektor-patogener förlitar sig på ljussignaler för att koordinera dags- eller säsongsrytmer. Eftersom artificiellt ljus stör dessa rytmer, kan således immunförsvaret påverkas.

Med hjälp av en matematisk modell har forskarna uppskattat hur stor riskökningen är för att fåglar som utsätts för konstgjort nattljus ska drabbas av nilfeber. De har landat i siffran 41 procent. Ett oroande resultat för en zoonos som potentiellt finns i områden med många människor, till exempel städer.

Fakta: Nilfeber eller West Nile-virus sprids via myggor mellan djur och människa. Smittade fåglar bidrar till smittspridningen. Sjukdomen finns i stora delar av världen, inklusive södra och östra Europa. Fall hos hemvändande svenska resenärer har diagnostiserats, men smittan förekommer inte i norra Europa.

Källa: Vétitude.fr. Folkhälsomyndigheten