Bakteriell uthållighet är ett nytt fenomen som kan förklara hur bakterier anpassar sig för att överleva antibiotikabehandlingar. En grupp forskare vid Uppsala universitet har studerat hur enskilda bakterier reagerar när de utsätts för olika antibakteriella preparat. Resultatet understryker vikten av att inte slarva med antibiotikakuren.

När man påbörjar en antibakteriell behandling gör den höga koncentrationen antibiotika att de flesta bakterier dör eller slutar växa nästan omedelbart. Därför förbättras patientens tillstånd bara någon dag efter att behandlingen inletts. Nu har en grupp Uppsalaforskare visat att en liten del av bakterierna ofta fortsätter att växa, ibland upp till 10 generationer.

Dessa bakterier är inte resistenta. De kan fortsätta dela sig trots att de utsätts för en relativt hög koncentration antibiotika som ett resultat av naturlig variation i bakteriestammen. Men varje celldelning ger bakterien en chans att förändras genetiskt på ett sätt som gör att bakterien till slut blir resistent. Det händer dock ganska sällan och om patienter fortsätter ta sin antibiotikakur till sista dosen. Då är chansen god att infektionen försvinner för gott.

– Det här är ett nytt begrepp som vi kallar bakteriell uthållighet, eller perseverans. Det beskriver hur en liten grupp bakterier med slumpmässiga förutsättningar att fortsätta växa kan samla på sig extra många mutationer. Om de har tur, och patienten otur, gör en av dessa mutationer att de kan tolerera antibiotikan, säger Gerrit Brandis, forskare i gruppen.

Den som studerar bakterier tittar ofta på hur bakterierna reagerar som population. Eftersom de uthålliga bakterierna är få, har dessa hittills flugit lite under radarn. I Johan Elfs labb vid Uppsala universitet har man specialiserat sig på att studera individuella bakterier och hur de reagerar på olika stimuli, till exempel antibiotika. Med hjälp av mikrofluidiska odlingskammare och AI-baserade bildanalysalgoritmer kan de följa den individuella tillväxten hos tiotusentals bakterier samtidigt.

– Det är ett väldigt kraftfullt verktyg. Det visar på vikten att inte dra alla över en kam, även när det gäller bakterier, säger Johan Elf, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet och har lett studien.

Länk till den vetenskapliga publikationen här

Källa: Uppsala universitet