Relationen mellan veterinär och lantbrukare har stor betydelse för antibiotikaförskrivning. Dessa bör värnas om att för att bli långvariga. Det framgår av en studie från SLU.

I jämförelse med de flesta andra länder används väldigt lite antibiotika för lantbrukets djur i Sverige. Internationella studier visar att restriktiv antibiotikaanvändning kan påverka relationen mellan veterinär och lantbrukare negativt. En ny studie från SLU visar dock att det inte behöver vara så.

I studien intervjuades 21 veterinärer som arbetar med kor. Veterinärerna beskrev att väletablerade relationer med lantbrukare ofta bidrar till en mer restriktiv antibiotikaanvändning. Relationen skapar tillit till veterinärens bedömningar och gemensam förståelse för när antibiotika behövs.

Att komma överens om antibiotikaanvändningen, och att få lantbrukaren att känna sig lyssnad på, beskrevs av veterinärerna som centralt. Studien indikerar dock att detta inte alltid kommer automatiskt, utan kan kräva olika typer av ansträngning från veterinärerna – till exempel kan de behöva motivera sin restriktiva antibiotikaanvändning, eller öppna dörren för antibiotika längre fram om djuret inte blir friskt.

Konflikter med lantbrukare rörande antibiotika är enligt veterinärerna sällsynta. När de ändå inträffar sker det oftast hos lantbrukare som de inte vanligtvis arbetar med.

Sammanfattningsvis visar studien att relationen mellan veterinär och lantbrukare har betydelse för antibiotikaförskrivning och att man bör värna om att dessa relationer blir långvariga.

Källa: SLU Länk till publikationen här