Vissa hästar har mer protein i sina hovar än andra. Dessa kemiska egenskaper kan vara avgörande för om en häst klarar att tävla barfota. Det visar en studie från SLU.

Intresset för att rida och köra hästar utan skor är stort och kan öka hästens prestationsförmåga. Alla hästar har dock inte hovar av en tillräckligt bra kvalitet för att hålla för den hårda belastning som till exempel ett travlopp innebär. Om hästar med en otillräcklig hovkvalitet rids eller körs barfota riskerar man skador på hoven och det är därför viktigt att kunna göra en korrekt bedömning av hovens egenskaper innan man tar av skorna.

I dag finns inga objektiva metoder för att urskilja hovar av en tillräckligt bra kvalitet för att tävlas barfota. I den här studien har forskare från SLU hittat skillnader i hovens kemiska sammansättning hos hästar med tillräckligt bra hovkvalitet för att köras barfota i travlopp och hästar vars hovar inte håller för den belastningen.

I studien analyserades hovmaterial från 41 travhästar varav 24 hade en tillräckligt bra hovkvalitet för att tävla barfota minst tre gånger inom en månad. Övriga hästar kunde inte tävla barfota annat än undantagsvis. Hästarna som kunde tävla barfota ofta hade mer kväve i hovväggen och mer av aminosyrorna arginin, cystein och prolin vilket tyder på en högre andel protein i hovväggen och en annan sammansättning av hovens protein. De tåligare hovarna hade också en lägre koncentration av koppar i hovväggen.

Skillnaderna i de kemiska egenskaperna utgör sannolikt några av de pusselbitar som skiljer en bra hov från en dålig men är långt ifrån tillräckligt för att användas som ensam bedömningsgrund inför att man tar av skorna vid till exempel travtävlingar.

Studien finansierades av Stiftelsen Hästforskning.

Länk till publikationen här

Källa: SLU