Frivilliga smittskyddsprogram är en av de viktigaste åtgärderna för att förebygga smittsamma djursjukdomar i Sverige. Det är en av slutsatserna i ett regeringsuppdrag där Statens veterinärmedicinska anstalt  (SVA) och Jordbruksverket analyserat hur smittskyddet kan utvecklas för att möta framtidens sjukdomsutmaningar.

Sverige har i dag ett gott hälsoläge bland livsmedelsproducerande djur. Samtidigt har sjukdomsläget förändrats under det senaste decenniet, med ökad förekomst av vissa sjukdomar och flera utbrott av allvarliga smittsamma djursjukdomar i Europa.

Utvecklingen sker samtidigt som svenska besättningar blir större och mer specialiserade, vilket ställer nya krav på biosäkerhet och förebyggande arbete.

– Investeringar i biosäkerhet är viktiga för djurens välfärd och ett långsiktigt ekonomiskt hållbart lantbruk, säger Katharina Gielen, smittskyddschef på Jordbruksverket.

Smittskyddsprogram bedöms ge störst effekt

I rapporten lyfts de frivilliga smittskyddsprogrammen fram som den åtgärd som har störst potential att stärka djurhälsan och bidra till en robust livsmedelsförsörjning.

Programmen finns i dag för gris, nöt, matfågel och värphöns. Däremot saknas motsvarande program för får och getter.

Syftet är att samla smittskyddsåtgärder på besättningsnivå för att minska risken för smittspridning både inom och mellan besättningar.

– Vi bedömer att de frivilliga smittskyddsprogrammen har störst potential att främja djurhälsan och livsmedelsförsörjningen, med nytta både på besättnings- och samhällsnivå. De innehåller olika åtgärder som kompletterar varandra och tillsammans skapar ett starkt skydd mot både kända och okända smittämnen, säger Erika Chenais, statsveterinär på SVA.

Fler besättningar behöver ansluta

Bland fjäderfäbesättningarna är anslutningsgraden hög, men många gris- och nötkreatursbesättningar står fortfarande utanför programmen.

Enligt SVA ökar den samlade effekten ju fler besättningar som omfattas.

– Den samlade smittskyddseffekten på lokal, regional och nationell nivå ökar ju fler besättningar som ingår. Dessutom är det viktigt att stärka djurhälsan i både större och mindre besättningar för att göra beredskapen och livsmedelsförsörjningen mer motståndskraftig, säger Erika Chenais.

Samverkan lyfts fram som en framgångsfaktor

Rapporten pekar också på behovet av ökad samverkan mellan smittskyddsprogram, djurhälsovård, lantbrukare, näringsorganisationer och myndigheter.

Enligt SVA finns möjligheter att samordna olika kontrollinsatser bättre och minska upplevelsen av överlappande krav.

– Ibland upplevs kontrollinsatserna från olika instanser och program som överlappande. Det skulle kunna förbättras, säger Erika Chenais.

ASF-stängsel prioriteras för grisnäringen

För grisbesättningar lyfts särskilda skyddsstängsel mot vildsvin fram som en viktig kompletterande åtgärd. Stängslen är en förutsättning för att en besättning ska kunna få särskild ASF-status och därmed fortsätta flytta eller skicka djur till slakt vid ett eventuellt utbrott av afrikansk svinpest.

Eftersom investeringen är kostsam för enskilda lantbrukare bedömer myndigheterna att statligt stöd bör prioriteras.

– Även om risken för att enskilda besättningar drabbas är låg, så innebär ett utbrott stora konsekvenser för branschen och samhället i stort. Om så många besättningar som möjligt har ASF-status kan livsmedelsproduktionen fortsätta även om vi skulle drabbas av ännu ett utbrott av afrikansk svinpest, säger Katharina Gielen.

Läs mer:

Åtgärder för att förebygga och hantera smittsamma djursjukdomar – Deluppdrag: Förebyggande åtgärder