Anaplasmos har ökat bland får i Sverige under det senaste decenniet och sjukdomen tycks i vissa fall ha blivit mer aggressiv och svårbehandlad. SVA ser också en spridning längre norrut. Nu efterfrågas veterinärers och fårägares erfarenheter för att öka kunskapen om sjukdomen.

Den fästingburna sjukdomen anaplasmos, även kallad betesfeber, har ökat i Sverige under det senaste decenniet. Sjukdomen förekommer främst i södra Sverige, med särskilt stora problem på Gotland, men SVA ser också en förändrad geografisk spridning.

– Anaplasmos sprider sig allt längre norrut i takt med klimatförändringen och sjukdomen verkar dessutom ibland vara mer aggressiv och svårbehandlad än tidigare. Vi behöver nu ta hjälp av fårägarna och veterinärerna för att få mer kunskap om hur man hanterar sjukdomen och vad man gör för att skydda sina får, säger Dinah Seligsohn, biträdande statsveterinär på SVA.

Djur som tidigare kunnat klara infektionen utan behandling kan insjukna, och det finns fall där djur har dött trots insatt behandling. Sjukdom har också förekommit hos får som behandlats förebyggande med fästingmedel.

Nu vänder sig SVA till veterinärer och fårägare med en enkät inom forskningsprojektet När lammen tystnar.

– Vi hoppas att enkäten kan ge oss en bättre bild av sjukdomen, hur utbredd den är och hur den drabbar djuren. Vår förhoppning är att enkätsvaren ger oss mer kunskap, och det även kan hjälpa oss att ta fram råd kring förebyggande åtgärder, säger Marios Lazaros Michailidis, doktorand på SVA och SLU.

Svåra utbrott i svenska besättningar

Bakgrunden till projektet är bland annat allvarliga sjukdomsfall i svenska fårbesättningar.

Våren 2024 drabbades en fårbesättning i Skåne av vad SVA beskriver som en abortstorm. En femtedel av tackorna kastade sina foster och tre tackor dog inom fyra dagar. Analyser visade att Anaplasma phagocytophilum låg bakom utbrottet.

Under 2023 och 2024 kopplades anaplasmainfektioner också till flera dödsfall bland får och nötkreatur på Gotland.

I särskilt drabbade områden på östra Gotland har fårbesättningar enligt SVA förlorat omkring 20 procent av sina lamm. På vissa gårdar motsvarar det 80–90 lamm under en säsong.

Flera anaplasmaarter undersöks

Anaplasmos sprids med fästingar. Hos får, särskilt lamm, kan infektionen orsaka hög feber, hälta, svaghet och plötsliga dödsfall. Vuxna tackor kan abortera.

Infektionen påverkar också immunförsvaret och kan göra djuren mer mottagliga för andra infektioner. Samtidigt kan bakterien finnas hos djur utan tydliga kliniska symtom.

Varför sjukdomen tycks ha blivit svårare är en av frågorna forskarna försöker besvara.

I projektet analyseras fästingar samt prover från får för att undersöka vilka anaplasmaarter som förekommer och om saminfektioner med flera arter kan påverka sjukdomsförloppet.

I Sverige har även andra arter än A. phagocytophilum påvisats hos får. Anaplasma bovis och Anaplasma capra identifierades första gången i en svensk fårbesättning på Gotland 2013.

Fästingarna förändras

SVA pekar också på förändringar i den svenska fästingfaunan. Högre temperaturer, längre växtsäsong och mildare vintrar har bidragit till att den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, blivit fler och fått större utbredning.

Flera andra fästingarter som kan överföra anaplasmabakterier förekommer också i Sverige. Dit hör bland annat trubbnosfästing, Haemaphysalis punctata, som är vanligt förekommande på Gotland och i Kalmartrakten.

Forskarna samlar därför både fästingar från betesmarker och blod- och organprover från får. Målet är att kartlägga vilka anaplasmaarter som förekommer, möjliga saminfektioner och riskfaktorer för sjukdom.

Veterinärernas erfarenheter efterfrågas

Den nya enkäten riktar sig till både veterinärer och svenska fårägare. Frågorna handlar bland annat om skötsel- och betesrutiner, erfarenheter av anaplasmos, behandling och ekonomi.

Även veterinärer som inte själva har erfarenhet av anaplasmos uppmanas att svara på frågor om skötsel- och betesrutiner.

Kunskapen ska användas för att utveckla råd om hur sjukdomen kan förebyggas och för att minska djurlidande, antibiotikaanvändning och produktionsförluster.

Forskningsprojektet När lammen tystnar pågår 2025–2027 och leds av SVA i samarbete med bland andra SLU och Gård & Djurhälsan.