SLU-studie: Höga PFAS-halter hos vilda djur kopplas till leverskador
PFAS hos vilda djur: SLU-studie visar att skogssorkar i Jämtland drabbats av leverskador och högre risk för sorkfeber. Foto: Jörgen Wiklund
En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att höga halter av PFAS har upptäckts hos skogssorkar i Jämtland. Fynden kopplas till leverskador och ökad mottaglighet för sorkfeber – vilket även kan få konsekvenser för människor.
PFAS, en grupp långlivade industriella kemikalier, har nu för första gången i en svensk fältstudie kopplats till allvarliga hälsoproblem hos vilda däggdjur. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har undersökt hur PFAS påverkar skogssorkar på Frösön i Jämtland. Resultaten visar att höga koncentrationer orsakat leverskador och gjort djuren mer mottagliga för sorkfeber.
– Skogssork är Europas vanligaste däggdjur och har en viktig roll i ekosystemen. Vår studie bekräftar farhågorna om effekten av de höga PFAS-halterna för både sorkarnas och ekosystemens hälsa, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
Högst uppmätta i Sverige
Forskarna fann även att andelen sorkfeberinfekterade djur i området var bland de högsta som uppmätts i Sverige. Eftersom människor kan smittas vid kontakt med gnagarna väcker resultaten även oro för folkhälsan.
Höga halter PFAS upptäcktes också hos pärlugglor, men forskarna vet ännu inte hur arten påverkas. Då ugglorna rör sig över stora områden kan de dock bidra till att sprida kemikalierna vidare i landskapet.
– Vi vet att PFAS är långlivade och påverkar levande organismer, men kunskapen om hur ämnena tas upp i naturliga ekosystem är fortfarande begränsad. Den här studien är ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens, professor vid SLU.
