Forskarna Bo Segerman och Joakim Ågren vid SVA har startat ett projekt för att ta fram en modell för hur mjältbrandsbakterier sprider sig och dör.

Mjältbrandsbakterier kan ligga begravda i gamla gravar där man under den första halvan av 1900-talet grävt ner djur som dött av mjältbrand. När dessa bakterier åter kommer upp till ytan, via till exempel grävarbeten eller extrema väderleksförhållanden, så kan de smitta nya djur.

– Klimatförändringarna ger upphov till torka med efterföljande skyfall och översvämningar och det är väl känt att denna typ av omslag ökar riskerna för utbrott av mjältbrand då bakteriesporer sköljs upp till ytan. Gamla mjältbrandsgravplatser kan dessutom vid generationsskiften på lantbruksgårdar oavsiktligt komma att öppnas på grund av okunskap, säger projektledare Bo Segerman SVA (bilden).

Det finns kunskapsluckor om hur mjältbrandssporer beter sig när de är spridda i naturen.

Utbrott kan hanteras till exempel genom att vaccinera ett stort antal djur samt sanera marker för att förhindra vidare spridning. Dessa insatser är ofta mycket kostsamma.

– Om vi bättre kan bedöma riskerna i ett utbrottsområde, ökar chansen för att vi gör rätt insatser och i rätt omfattning, säger Bo Segerman.

För att förbättra dessa bedömningar kommer forskarna i projektet att ta reda på hur bakterierna beter sig i mark och vatten. Resultatet blir en modell för hur bakterierna sprider sig samt för hur de dör med tiden.

Källa: SVA Foto Mikael Propst