Dosen av kortisonpreparatet dexametason kan minskas vid behandling av häst och ändå ge bra effekt på akut inflammation i leder. Det visar veterinär Carl Ekstrand i en avhandling från SLU om hur detta preparat omsätts i kroppen hos hästar.

Att kunna behandla halta hästar är en viktig uppgift för många veterinärer, och ofta görs det med något kortisonpreparat. Dessa läkemedel har visat sig vara mycket effektiva, men de kan också ge allvarliga biverkningar.

Carl Ekstrand har specialgranskat kortisonpreparatet dexametason; hur det tas upp och omsätts i kroppen och hur effektivt det är i olika doser. Resultaten är mycket intressanta för hästsjukvården, då de visar att preparatet ger bra effekt mot ledinflammationer i lägre doser än de rekommenderade, och då minskar samtidigt risken för allvarliga biverkningar.

– Det är väl känt att kortison i höga doser och under lång tids medicinering ger biverkningar, säger Carl Ekstrand. Band annat kan ledbrosket skadas vid upprepade ledbehandlingar. Samtidigt är en ledinflammation smärtsam och skadlig och bör behandlas.

– Läkemedlet har en fantastisk antiinflammatorisk effekt både vid akuta och kroniska skador, men för hästens skull bör träningen efter avslutad behandling om möjligt förändras, så att problemen inte kommer tillbaka, kommenterar Carl Ekstrand.

Resultaten har betydelse för hästsporten eftersom hästar inte ska tävla när de är påverkade av läkemedel, både av djurskyddsskäl och sportsliga skäl. Samtidigt har det förekommit flera fall av misstänkt dopning hos hästar som fått i sig läkemedel genom att till exempel stå i en box där en medicinerad häst tidigare stått.

– De senaste årtiondena har anti-dopningslaboratoriernas analysmetoder blivit mer känsliga, och läkemedel kan mätas vid så låga koncentrationer att de inte längre kan anses ha någon effekt, säger Carl Ekstrand.

För att hantera den problematiken har organisationer inom hästsporten infört bland annat rapporteringsnivåer och karenstider för olika läkemedel. Vetenskaplig dokumentation ligger till grund för vilken koncentration som bestäms när det gäller rapporteringsnivå.

Det innebär att om läkemedelskoncentrationen ligger under en viss nivå rapporteras provet vara negativt, och hästen anses alltså inte vara dopad. En grundförutsättning för rapporteringsnivåer är att det finns ett direkt samband mellan halten av läkemedlet i blodplasma och effekten, något som Carl Ekstrand nu har visat när det gäller dexametason.

Att kunna mäta läkemedelskoncentrationen i blod eller urin har stor betydelse när hästar testas för dopning vid tävling eller träning. I avhandlingen visar Carl Ekstrand att det finns ett tydligt samband mellan halten dexametason i blodplasma och den effekt preparatet har på hästen. Men denna kunskap har han också kunnat beräkna vid vilken koncentration i blod eller urin som läkemedlet saknar effekt, och den koncentrationen kan användas som rapporteringsnivå. Karenstiden är den tid som ska förflyta mellan avslutad medicinering och första tävlingsstart.

Carl Ekstrand anser att det behövs mer kunskap om hur olika kortisonläkemedel omsätts i och påverkar hästens kropp. Läkemedlen är från början framtagna för människor, och doserna behöver därför anpassas till varje djurslag.

– Innan vi vet mer bör man vara restriktiv vid dosering av kortisonläkemedel till häst. Ett behandlingsprotokoll med lägre doser skulle kunna leda till färre oönskade effekter, vilket vore betydelsefullt för djurvälfärden.

Källa SLU