Tysta smittbärare av kvarka med odlingsnegativa bakterieprov, men positiva PCR-prov, bör betraktas som smittsamma. Det har forskare vid SLU kommit fram till efter en studie.

Tysta smittbärare, hästar som bär på smitta utan att vara sjuka, anses ha en viktig roll i smittspridningen av kvarka. Nu har forskare vid SLU undersökt tysta smittbärare för att utöka kunskapen om deras roll för spridningen. 41 hästar från samma stall följdes under 13 månader efter ett kvarkautbrott, fram tills att alla hästar var smittfria. Näs- och luftsäcksprover från de tio hästar som blev tysta smittbärare inkluderades i den aktuella studien.

DNA från kvarkabakterier kunde löpande påvisas i prov från de tysta smittbärarna med PCR-analys. Vid vissa provtagningstillfällen kunde bakterier också påvisas genom bakterieodling, vilket kräver att levande bakterier fångas upp i provet. I prover tagna 6 månader efter sjukdomsutbrottet visades lokala förändringar i arvsmassan hos kvarkabakterier från två av de tysta smittbärarna. Bakterier med dessa så kallade punktmutationer spreds sedan mellan hästar utan att orsaka sjukdom.

Forskarna drar slutsatsen att tysta smittbärare med odlingsnegativa bakterieprov men positiva PCR-prov bör betraktas som smittsamma. Forskarna föreslår också att punktmutationer kan vara en orsak till kvarkabakteriens förmåga att undkomma immunförsvaret hos tysta smittbärare.

Läs hela rapporten här

Källa: SLU