Inom flera discipliner har det blivit vanligare att träna och tävla hästarna barfota. Tillsammans med ett forskarteam vid SLU har professor Anna Jansson fördjupat sig i hur prestationsförmågan hos travhästar påverkas av att tävla utan skor. Studien är finansierad av Stiftelsen Hästforskning med bidrag från Agria.

– Med resultatet i hand tror vi att det är möjligt att utveckla en verktygslåda för att kunna identifiera bra och dåliga barfotahovar på individnivå, säger Anna Jansson, professor i husdjurens fysiologi vid SLU.

Forskningsprojektet visade att prestationen ökade markant när travhästarna tävlade barfota, men det fanns också en ökad risk att de skulle fatta galopp och därmed diskvalificeras. En säkrare lösning som behöll prestationen men minskade risken för diskvalificering, var att sko hästens bakhovar men inte framhovarna.

­–Det är bakhovarna som är den svaga länken, något som många travtränare upplever. Därför fortsatte vi studien med att identifiera biologiska skillnader mellan bakhovar på hästar som tävlat mycket barfota och hästar som inte klarat av att tävla barfota, säger Anna Jansson.

Nu fann forskarna tydliga skillnader i hoven mellan hästar som kan tävla barfota och de som behöver skos. Det handlar bland att annat om hovens process att tillverka keratin, det som gör hovväggen hård, men också skillnader i innehållet av arginin i verkbitar. Arginin är en viktig aminosyra i keratinet och påverkar dess egenskaper. Analyserna visar även att en hög halt av koppar i verkbitar från hoven kan vara ett tecken på att hoven inte lämplig för barfotakörning.

Även hovarnas anatomi skiljer sig åt – hovväggarna är brantare hos hästar som tål att vara barfota. En annan skillnad är mer vågiga primära lameller hos hästarna som behöver skor.

Så här gick studien till: Forskarna valde ut två grupper av hästar, som alla gjort minst åtta starter i sitt liv. I den ena gruppen hade hästarna bara tävlat barfota bak vid enstaka tillfällen (minst 45 dagar mellan) och tränaren eller ägaren bekräftade att det inte gick oftare på grund av att hovarna inte tålde barfotakörning. I den andra gruppen hade hästarna tävlat med barfota bakhovar tre gånger inom 30 dagar. De hade inte galopperat eller blivit diskade i den sista av dessa tre starter.

I forskarteamet ingick: Anna Jansson, Ellinor Spörndly, Marina Solé Berga, Lena Holm, Sara Ringmark, Gabriella Lindgren och Malin Connysson samt Elin Hernlund.

Läs studien i sin helhet här

Källa: Agria Bilden visar en durometer som använts för att mäta hovens hårdhet.