De flesta svenska husdjursraserna är hotade – visar utvärdering

De flesta svenska husdjursraserna är hotade  – visar utvärdering Mer behövs för att bevara Sveriges gamla husdjursraser. På bilden den populära lantrasen Åsbohöns. Foto: Jonas Fjertorp

Stöden som ska bidra till att Sveriges gamla husdjursraser bevaras fyller en viktig funktion genom att stötta djurägare och föreningar, men de flesta husdjursraserna är fortfarande hotade. Det visar en utvärdering som också ger förslag hur stöden och bevarandearbetet kan förbättras, det rapporterar Jordbruksverket.

Endast ett fåtal av Sveriges gamla husdjursraser har överlevt jordbrukets effektivisering och skifte till högavkastande raser. Sverige har åtagit sig att bevara ett antal svenska husdjursraser av nötkreatur, gris, får, get, kanin, gås, anka, höns och bin.

– Raserna är anpassade till svenska förutsättningar och en småskalig produktion. De kan även behövas för att utveckla nya produktionsraser i framtiden. Raserna är därför en viktig resurs för en robust livsmedelsproduktion, säger Jonas Fjertorp, chef för landsbygdsanalysenheten.

Bidrar till genetisk mångfalld

I Sverige finns två stöd som ska bidra till att bevara svenska husdjursraser. På uppdrag av Jordbruksverket har konsultfirman WSP utvärderat hur ersättningen för hotade husdjursraser och stödet till lantrasföreningar bidrar till att bevara den genetiska mångfald och det levande kulturarv som våra gamla raser representerar.

Ersättningen till djurägare är inte tillräckligt stor för att öka antalet djur, men bidrar till att fler djur stambokförs och därmed kan användas i avelsarbetet. Stödet till rasföreningar bidrar till finansiering av aktiviteter som underlättar bevarandearbetet och sprider kunskap om traditioner och kulturarv.

Tio förslag för hur bevarandearbetet kan underlättas

Utvärderarna konstaterar att bevarandearbetet kan stärkas på olika sätt och lämnar tio förslag på hur det kan gå till. Ett förslag är att inrätta en särskild ersättning för handjur i avel, ett annat att skapa bättre datasammanställningar och ett tredje att lägga mer fokus på traditioner och kulturarv i stödet till rasföreningar.

– Engagemanget som föreningsaktiva och djurägare har är helt avgörande för bevarandearbetet. Det är angeläget att vi kan underlätta arbetet och ha en dialog om hur vi kan förbättra bevarandestatusen för raserna, säger Jonas Fjertorp.

Källa: Jordbruksverket

Länk till hela utvärderingen hos Jordbruksverket