Svensk grisproduktion har en låg antibiotikaanvändning i internationell jämförelse. I en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har forskare undersökt hur resistensgener i stallmiljön förändras under grisarnas uppväxt.

En grupp grisar på vardera av tio svenska grisgårdar följdes under en hel produktionscykel. Forskarna tog återkommande prover från golven i grisarnas boxar under omkring sex månader. På en av gårdarna pågick studien något längre.

Antibiotikaanvändningen var låg. På två av gårdarna fick de studerade grisarna ingen antibiotikabehandling under perioden.

Trots det identifierades ett stort antal gener som kan ge bakterier motståndskraft mot antibiotika. Resistensgener mot 16 antibiotikagrupper förekom, medan antibiotika från sex grupper hade använts på gårdarna under studieperioden.

– Den här upptäckten bekräftar vår hypotes att det inte bara är antibiotikaanvändningen som bidrar till resistens. Även andra faktorer spelar roll, säger Valeriia Ladyhina, forskare vid SLU.

Stallmiljön analyserades med metagenomik

Proverna analyserades med metagenomisk sekvensering, där stora mängder genetiskt material kan analyseras samtidigt. Forskarna kunde på så sätt kartlägga både mikrobiomet, alltså mikroorganismerna i stallmiljön, och resistomet – de gener som kan ge bakterier antibiotikaresistens.

Resultaten visade resistensgener även mot antibiotika som inte hade använts till grisarna i de undersökta boxarna.

Forskarna kan ännu inte fastställa vad som ligger bakom fyndet.

– Vi vet ännu inte varför det är så här. Men en möjlig förklaring är att tidigare antibiotikaanvändning har lämnat långvariga effekter. Även andra faktorer i stallmiljön kan bidra till att resistensgener finns kvar och sprids, säger Valeriia Ladyhina.

Resistomet förändrades när grisarna blev äldre

Både mikrobiomet och resistomet förändrades under produktionscykeln. Grisarnas ålder hade större betydelse för sammansättningen än vilken av de tio gårdarna de befann sig på.

Forskarna såg bland annat att den relativa förekomsten av resistensgener kopplade till tetracykliner ökade med grisarnas ålder. Detta trots att tetracykliner bara hade använts på en av de undersökta gårdarna under studieperioden.

Antibiotikaanvändningen kunde alltså inte ensam förklara förändringarna i resistomet. I den vetenskapliga artikeln pekar forskarna bland annat på miljöfaktorer, skötselrutiner och samselektion som möjliga faktorer som behöver studeras vidare.

– Våra resultat visar att arbetet mot antibiotikaresistens behöver bygga på en bredare förståelse av hur resistens finns kvar och sprids i djurens miljö. En låg antibiotikaanvändning är viktig, men vi behöver också förstå vilka andra faktorer som påverkar resistensen, säger Valeriia Ladyhina.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften npj Antimicrobials and Resistance: Longitudinal investigation of the resistomes in Swedish pig farms