Shamondaviruset har spridits bland lantbruksdjur i flera europeiska länder under året. Nu har det första bekräftade människofallet rapporterats i Frankrike. Patienten utvecklade allvarlig hjärninflammation och avled. WHO efterlyser stärkt övervakning av smittan hos både djur och människor, men konstaterar att risken för människors hälsa ännu inte går att bedöma.

En äldre man med kraftigt nedsatt immunförsvar i östra Frankrike har avlidit efter att ha infekterats med shamondavirus. Fallet är det första laboratoriebekräftade hos människa och beskrivs i en rapport från Världshälsoorganisationen, WHO, den 2 november.

Mannen utvecklade neurologiska symtom i slutet av september och diagnostiserades med svår encefalit. Han avled den 8 oktober.

Viruset identifierades i ryggmärgsvätska genom genetisk analys och bekräftades med PCR. Vid undersökningar efter dödsfallet påvisades höga virusnivåer i bland annat hjärnvävnad.

Den franska patienten hade en allvarlig bakomliggande sjukdom och var kraftigt immunsupprimerad. WHO framhåller därför att det enskilda fallet inte ger tillräckligt underlag för att bedöma hur viruset påverkar människor generellt.

Smittvägen är fortfarande okänd

Shamondavirus har tidigare betraktats som ett virus som främst infekterar djur. Det tillhör samma virusgrupp som schmallenbergvirus och antas spridas mellan djur genom svidknott av släktet Culicoides.

Hur mannen smittades har ännu inte fastställts.

Den främsta hypotesen är att infektionen överfördes genom ett infekterat svidknott. Viruset cirkulerade bland lantbruksdjur i det område där mannen bodde under sommaren.

WHO uppger samtidigt att andra möjliga smittvägar fortfarande undersöks. Bland annat studeras om viruset kan utsöndras i mjölk från infekterade nötkreatur och om det kan ha någon betydelse för livsmedelssäkerheten.

Det finns ännu inga belägg för att shamondavirus sprids mellan människor.

Spridning bland lantbruksdjur i Europa

Shamondavirus upptäcktes första gången i Europa under sommaren 2026 och har därefter påvisats hos djur i flera länder.

Hos nötkreatur har infektionen bland annat förknippats med feber, diarré, minskad aptit och kraftigt sjunkande mjölkproduktion.

Viruset har även påvisats i prover från aborterade nötkreatursfoster. Hos ett fåtal hästar har infektionen kopplats till allvarliga neurologiska symtom.

Två genetiskt skilda varianter, SHAV-EU1 och SHAV-EU2, har identifierats i Europa. Det är varianten SHAV-EU1 som har påvisats hos den franska patienten.

Kunskapen om virusets sjukdomsframkallande förmåga hos olika djurslag är fortfarande begränsad.

WHO efterlyser gemensam smittövervakning

Med anledning av människofallet vill WHO se fortsatt och stärkt övervakning av viruset inom både veterinärmedicin och humanmedicin.

Organisationen framhåller behovet av bättre kunskap om vilka svidknottarter som kan sprida viruset, hur smittan cirkulerar bland olika djurslag och vilka eventuella risker som finns för människor.

Veterinärmedicinsk diagnostik och smittövervakning beskrivs som viktiga delar av arbetet.

WHO pekar också på behovet av att skilja shamondavirus från andra infektioner med liknande symtombild, exempelvis blåtunga hos idisslare och west nile-feber hos hästar.

Övervakningen behöver enligt organisationen bygga på samverkan mellan djurhälsa, humanhälsa och miljö, enligt One Health-principen.

Ännu inga fall i Sverige

Shamondavirus har enligt Jordbruksverket ännu inte påvisats i Sverige.

Sjukdomen är anmälningspliktig vid misstanke, och veterinärer uppmanas att kontakta Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för rådgivning inför provtagning.

SVA framhåller att sjukdomsbilden hos nötkreatur kan likna andra infektioner, bland annat schmallenbergvirus, salmonellos och anaplasmos.

Det finns i nuläget inget vaccin mot shamondavirus.

WHO betonar att det första människofallet visar att infektion hos människa är möjlig. Däremot saknas fortfarande tillräcklig kunskap för att avgöra hur ofta människor kan infekteras eller hur allvarlig sjukdomen kan bli.

Fakta: Shamondavirus

Smittämne: Shamondavirus (SHAV), ett orthobunyavirus inom simbu-serogruppen, nära besläktat med schmallenbergvirus.

Smittspridning: Antas framför allt ske genom svidknott av släktet Culicoides.

Djurslag: Främst nötkreatur, men infektion har även påvisats hos bland annat hästar och mindre idisslare.

Symtom hos nötkreatur: Feber, diarré, minskad aktivitet och mjölkproduktion. Viruset har också påvisats i aborterade foster.

Förekomst: Två genetiska varianter har identifierats i Europa under 2026.

Människofall: Ett laboratoriebekräftat fall i Frankrike. Patienten avled den 8 oktober 2026.

Sverige: Inga påvisade fall enligt Jordbruksverket. Misstänkta fall är anmälningspliktiga.

Behandling och förebyggande åtgärder: Inget specifikt antiviralt läkemedel eller vaccin finns tillgängligt.

Källor: WHO, 2 november 2026, ECDC, Jordbruksverket och SVA.