Ny studie kartlägger smittvägar bakom rödsjuka hos höns
En ny studie från SVA visar att smittan bakom rödsjuka hos fjäderfä ofta tycks komma från gårdens omgivning. Sjukdomen drabbar framför allt värphöns med tillgång till utevistelse. Bild: Mostphotos
En ny svensk studie tyder på att bakterien bakom rödsjuka hos fjäderfä ofta introduceras från gårdens omgivning snarare än sprids mellan gårdar. Studien omfattar 175 drabbade flockar under 25 år och uppmärksammar också ett kliniskt symtom som kan vara vanligare än man tidigare trott.
Rödsjuka har blivit allt vanligare bland svenska fjäderfän sedan 1990-talet. Sjukdomen drabbar framför allt värphöns med tillgång till utevistelse och kan orsaka omfattande djurlidande och ekonomiska förluster.
Nu har forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, kartlagt sjukdomens förekomst och smittvägar genom att undersöka konstaterade utbrott mellan 1998 och 2023.
Totalt omfattar studien 175 drabbade fjäderfäflockar på 101 gårdar. Av dessa var 151 värphönsflockar. Utbrott förekom även bland avelshöns, kalkoner, gäss och emuer.
Genom genetiska analyser av bakterien Erysipelothrix rhusiopathiae har forskarna kunnat undersöka hur smittan sprids mellan flockar och gårdar.
Smittan tycks ofta komma utifrån
Resultaten visar att bakterier från olika utbrott på samma gård ofta var genetiskt mycket lika när utbrotten inträffade nära varandra i tiden. Det talar för att smittan kan spridas mellan flockar inom samma anläggning.
När det däremot gått längre tid mellan utbrotten på samma gård var bakterierna oftare genetiskt olika. Det tyder på att nya bakterievarianter introducerats från omgivningen.
Forskarna bedömer därför att smittskyddsarbetet behöver inriktas både på att förhindra spridning mellan flockar och på att minska risken för att smitta förs in från gårdens omgivning.
Den exakta smittkällan vid enskilda utbrott är dock inte alltid känd.
Svullna huvuden kan vara ett underskattat symtom
Ett annat fynd gäller sjukdomens kliniska symtom.
Plötsligt ökad dödlighet förekom i samtliga drabbade värphönsflockar. Studien visar också att sjukdomen ibland kan orsaka minskad äggproduktion.
I intervjuer med 48 äggproducenter som drabbats av rödsjuka uppgav 21 procent att de hade observerat hönor med rodnade och svullna huvuden eller ögonlock. Forskarna bedömer att detta kan vara ett vanligare kliniskt tecken än tidigare känt, även om förändringarna inte är specifika för rödsjuka.
Utevistelse kopplad till rödsjuka
Av de drabbade värphönsflockarna tillhörde 76 procent ekologisk produktion eller annan produktion med tillgång till utevistelse.
Rödsjuka har tidigare uppmärksammats särskilt hos värphöns i produktionssystem med tillgång till utevistelse.
Forskarna betonar samtidigt att det ännu inte är klarlagt varför sjukdomen är vanligare i dessa produktionssystem. Alla drabbade flockar hade inte heller faktisk tillgång till utevistelse när utbrottet inträffade, exempelvis på grund av väder, årstid eller rådande smittskyddsrestriktioner.
Händelser på gården före utbrotten
I intervjuerna uppgav 56 procent av äggproducenterna att något oväntat hade inträffat på gården kort före sjukdomsutbrottet.
Bland de rapporterade händelserna fanns grävarbeten, kraftiga regn, översvämningar och kontakt med vilda djur. Även stressande händelser, exempelvis tekniska störningar och rovdjursangrepp, nämndes.
Händelserna skulle kunna ha bidragit till ökad smittexponering eller påverkat fåglarnas motståndskraft, men studien visar inte att de orsakade utbrotten.
Viktigt med smittskydd på flera nivåer
Enligt SVA påvisas rödsjuka numera i genomsnitt i drygt åtta fjäderfäflockar per år i Sverige.
Trots att sjukdomen är relativt ovanlig kan konsekvenserna bli stora. Utbrotten kan leda till hög dödlighet, förtida avlivning av flockar och kostnader för bland annat vaccination.
Studien visar att förebyggande åtgärder behöver ta hänsyn till både smittspridning inom gården och möjligheten att bakterien introduceras på nytt från omgivningen.
Fakta: Rödsjuka hos fjäderfä
Smittämne: Erysipelothrix rhusiopathiae, en bakterie som kan orsaka allvarlig sjukdom hos flera djurarter.
Drabbade djur: Framför allt värphöns, men även andra fjäderfän kan insjukna.
Kliniska tecken: Plötsligt ökad dödlighet är ett framträdande tecken. Rodnad och svullnad i huvud och ögonlock kan också förekomma.
Smittspridning: Studien tyder på att smitta kan introduceras från gårdens omgivning och spridas mellan flockar på samma gård.
Förebyggande arbete: Smittskyddsåtgärder behöver riktas både mot introduktion av smitta utifrån och mot spridning inom anläggningen.
Studien: 175 drabbade fjäderfäflockar på 101 svenska gårdar under perioden 1998–2023. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Avian Pathology.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.



