Den symtomfria perioden och livslängden för hundar med ett vanligt hjärtfel kan utökas väsentligt med hjärtläkemedlet pimobendan. Det visar en ny stor studie vid SLU, som letts av bland andra professor Jens Häggström. Resultatet kan få genomslag även inom humanmedicinen.

Enligt Jens Häggström har man inom veterinärmedicinen i åratal letat efter ett läkemedel som kan förskjuta sjukdomsförloppet – tiden fram tills sjukdomstecken på hjärtsvikt utvecklats – hos hundar med kronisk klaffdegeneration (myxomatös klaffdegeneration). Pimobendan är sedan tidigare godkänt, men endast för hundar som redan fått hjärtsviktssymtom.

Jens Häggström och hans kolleger (professorerna Adrian Boswood, London University, och Sonya Gordon, Texas A&M), designade studien. Syftet var att undersöka om behandling med pimobendan fördröjer sjukdomstecken på hjärtsvikt. Studien omfattade 360 hundar över hela världen, där hälften fick medlet och hälften placebo.

– Ungefär halvvägs in i sådana här studier utvärderas resultaten av en oberoende kommitté. I det här fallet rekommenderades vi att avbryta studien i förtid, eftersom skillnaden i utfall mellan försöks- och kontrollgrupp var stor. Det ansågs oetiskt mot de hundar som behandlats med placebo att fortsätta studien, eftersom de förvägrades verksam behandling, säger Jens Häggström.

Enligt honom är detta det största som har hänt inom den veterinärmedicinska hjärtforskningen de senaste 30 åren, eller kanske någonsin.

– Det preliminära resultat vi kan presentera nu kommer att förändra hur veterinärer behandlar denna hjärtsjukdom världen över, säger han.

Mycket arbete återstår innan Jens Häggström och hans kolleger kan släppa de definitiva resultaten. Det väntas ske i början av nästa år. Men det är ytterst osannolikt att resultaten kommer att ändras mycket, säger Jens Häggström.

Hundens hjärta har många likheter med människans och kronisk hjärtklaffsdegeneration förekommer även hos oss. Därför kan de nya rönen få genomslag inom humanmedicinen. Där åtgärdas sjukdomen i dag genom att man kirurgiskt reparerar hjärtklaffen. Substansen som testades, pimobendan, är i dag bara godkänt för användning hos människor i ett land, Japan, men med en annan indikation.

Kronisk hjärtklaffdegeneration drabbar många hundar över tio år. Sjukdomen innebär att hjärtklaffar förslits och blir otäta. Med tiden kan klaffläckaget öka och hjärtat förstoras, och så småningom kan lungödem och andningsproblem utvecklas. Hunden börjar uppvisa sjukdomstecken först då klaffläckaget och hjärtförstoringen blivit kraftigt, och de flesta hundar har sjukdomen flera år innan detta händer. Trots medicinsk behandling avlivas eller dör hunden ofta inom ett till två år från det att den börjar uppvisa sjukdomstecken.

De hundar som har ingått i studien har klaffläckage och hjärtförstoring, men har ännu inte utvecklat vätska i lungorna och sjukdomstecken. Det är enkelt att misstänka mer omfattande klaffläckage, eftersom ett tydligt blåsljud alltid hörs när hjärtat undersöks med stetoskop. Om hunden genomgår en enkel hälsoundersökning varje år kan den alltså få betydligt längre tid att leva.

Boehringer Ingelheim har finansierat studien, men de tre professorna är enligt Jens Häggström oberoende och har i kontrakt rätt att publicera resultaten av studien, oavsett resultatet.