En neurologspecialist vid ett smådjurssjukhus i brittiska Surrey har tagit fram en ny metod för ryggradskirurgi som kan innebära färre komplikationer för hundar . Det skriver Vet Times.

Guillaume Leblond arbetar på North Downs Specialist Referrals i Bletchingley, söder om London. Han uppger att han och hans team har haft framgång med en teknik kallad dorsal atlantoaxial stabilisering (DAAS). Han redogör för sina rön i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Life, skriven tillsammans med kolleger från Fitzpatrick Referrals och University of Glasgow. Forskarna tror att metoden kan vara ett alternativ för att minska risken för komplikationer, men efterlyser samtidigt ytterligare studier för att jämföra teknikerna.

Den dorsala tekniken innebär att man går in vid toppen av halsen, snarare än vid basen. Enligt Guillaume Leblond ligger dödligheten vid dessa operationer med konventionella metoder normalt mellan 5 och 10 procent.

”Men vi har nu gjort 20 operationer med den nya metoden tillsammans med kolleger, och alla har varit framgångsrika. Med det ventrala tillvägagångssättet går du igenom mjukvävnaden och nerverna i nacken, vilket medför risk för kräkningar, uppstötningar, megaesofagus, svullnad och till och med trakealskada”, säger han till Vet Times.

I Life-artikeln, ”Utvärdering av en ny dorsal-cementerad teknik för atlantoaxial stabilisering hos 12 hundar”, granskades journalerna för djur som behandlades med DAAS-tekniken. I varje enskilt fall rapporterades operationen ha varit framgångsrik. Korttidsuppföljningar utfördes mellan 1 och 2,8 månader efter operationen, och långtidskontroller utfördes mellan 5,9 och 19,8 månader efter operationerna.

Vissa fall av kramper, paroxysmala episoder och stelhet rapporterades i det kortsiktiga bedömningsskedet, och en av hundarna fick bära ett nackstöd i åtta veckor efter en plötslig försämring av tillståndet. Andra hundar uppvisade sällsynta tecken på smärta och svaghet i bäckenbenen respektive kollaps i bröstbenen. Totalt sett fann forskarna att tekniken och materialen som användes var lämpliga och bibehölls under uppföljningsperioden i alla utom ett av de undersökta fallen.

Källa: Vet Times

Länk till den vetenskapliga artikeln här