Närhet till vilda vattenfåglar och större fjäderfäbesättningar var förknippade med högre risk för utbrott av högpatogen fågelinfluensa i en svensk studie. Forskarna såg däremot inga statistiskt säkerställda skillnader i smittskyddsnivå mellan gårdar som drabbats och gårdar som klarat sig.

Forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har undersökt vilka faktorer som kan kopplas till utbrott av högpatogen aviär influensa, HPAI, på svenska fjäderfägårdar. Resultaten beskrivs i en populärvetenskaplig artikel på SVA:s webbplats, skriven av forskaren Malin Grant.

Studien omfattade 15 gårdar som drabbades av fågelinfluensa under 2020 och 2021 samt 33 jämförbara gårdar utan utbrott. Gårdarna bedrev olika typer av fjäderfäproduktion, bland annat med avelshöns, värphöns, unghöns, slaktkycklingar och kalkoner.

Uppgifter samlades in genom intervjuer med djurägare och djurskötare samt observationer på gårdarna.

Vattenfåglar i omgivningen kopplades till utbrott

En av de tydligaste riskfaktorerna var förekomsten av vilda vattenfåglar i närheten av fjäderfäanläggningarna.

Änder, gäss och svanar är kända reservoarer för fågelinfluensavirus. Fåglarna kan sprida virus till nya områden under sina förflyttningar, och stora flockar kan bidra till höga virusnivåer i miljön.

De svenska utbrotten har i de flesta fall kopplats till smittspridning från vilda till tama fåglar. Någon smittspridning mellan gårdar har inte kunnat konstateras i de aktuella svenska utbrotten.

Större gårdar hade högre risk

Forskarna fann också samband mellan antalet fåglar på gården och förekomsten av utbrott. Ett motsvarande samband sågs för antalet fjäderfähus.

Flera möjliga förklaringar diskuteras i studien. Större anläggningar kan innebära fler kontakter med omgivningen genom personal, besökare och transporter.

Virus från vilda fåglar skulle exempelvis kunna följa med fordonsdäck till gårdsplanen och därefter föras vidare till fjäderfä via skor, utrustning eller gnagare.

Det är dock möjliga smittvägar som forskarna diskuterar, inte händelseförlopp som har kunnat fastställas i de undersökta utbrotten.

Högre risk hos kalkoner

I en separat analys baserad på svenska register- och utbrottsdata undersöktes skillnader mellan produktionsformer.

Kalkonbesättningar hade högre risk för utbrott av fågelinfluensa, medan slaktkycklingbesättningar hade lägre risk.

En möjlig förklaring är skillnader i mottaglighet. Kalkoner kan infekteras av influensavirus vid en lägre smittdos än tamhöns.

Forskarna konstaterar samtidigt att även produktionsförhållandena kan påverka risken. Skillnader i produktionsperiodernas längd, stallbyggnader, skötselrutiner och kontakter med omgivningen kan bidra.

Skillnader sågs även mellan olika produktionsformer med tamhöns.

Ingen säkerställd skillnad i smittskydd

Studien visade inga statistiskt säkerställda skillnader i smittskyddsnivå mellan gårdarna som hade haft utbrott och kontrollgårdarna.

Forskarna undersökte både enskilda smittskyddsåtgärder och gårdarnas övergripande smittskydd med hjälp av ett poängbaserat bedömningsverktyg.

Resultatet behöver dock tolkas med försiktighet. Antalet undersökta gårdar var begränsat, och bedömningen av smittskyddet byggde till stor del på djurägarnas och djurskötarnas egna uppgifter.

Studien undersökte inte hur konsekvent rutinerna faktiskt följdes i det dagliga arbetet.

Forskarna beskriver också att gårdar med omfattande smittskydd kan drabbas när smittrycket i omgivningen är högt. Samtidigt fanns exempel på gårdar som undvikit utbrott trots hög exponering för smitta från omgivningen.

Flera åtgärder behöver samverka

En slutsats är att ingen enskild smittskyddsåtgärd kan förhindra alla utbrott av fågelinfluensa.

Forskarna framhåller i stället behovet av flera samverkande åtgärder som anpassas till förhållandena på den enskilda gården.

Studien ingår i ett Formasfinansierat forskningsprojekt om skydd mot allvarliga fjäderfäsmittor. Resultaten har publicerats i tidskriften Preventive Veterinary Medicine.

Läs den vetenskapliga studien: The complexity of protectin poultry from HPAIV: Findings from a case-control study in Sweden